Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Melker Johnsson: Friedrich Nietzsche och det tredje riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MELKER JOHNSSON
staten. Det är svårt att säga, vad han redan
betytt i skolan, och det skulle dessutom leda
alltför långt att nu gå in härpå.
Nationalsocialismen uppfostrar likväl inte utan bestämda
avsikter den nya generationen i Nietzsches
läror. Man kan föra angreppskrig endast med
unga människor.
Nietzsche intar i det tredje riket en långt
mera erkänd ställning som statsfilosof än
någonsin Hegel i den äldre preussiska
monarkien. "’Viljan till makt" räknas bland
handböckerna vid den allvarliga politiska och
ideologiska skolningen. Dess författare har från
bokmarknaden trängt ut sina två alternativa
medtävlare i detta hänseende, Marx och Engels,
som före 1933 gavs ut i en stor samlad
upplaga. Nu kommer i stället från Weimar, såsom
ett tecken på den politiska och andliga
omvälvningen i Tyskland, en väldig Gesamtausgabe
av allt vad Nietzsche har skrivit eller, då det
mesta består av ofullbordade utkast, tänkt att
skriva.
2
Nietzsche avskydde samma företeelser som
nationalsocialisterna i dag bekämpar,
demokrati och pacifism, borgerlighet och
individualism, kristlighet och humanitet. Den som
vill dra parallellen närmare bör till en början
erinra sig, att båda i den "judiska" franska
revolutionen ser en historisk utgångspunkt för
hela detta moderna elände, fast
nationalsocialisterna mera fantasifullt talar om en judisk
konspiration, när Nietzsche i allmänhet nöjer
sig med att visa, hur de judiska värdena
återigen fick överhand. Reformarbetet under hela
1800-talet bygger emellertid just på dessa
värden, idéerna från 1789, frihet, jämlikhet
och broderskap. Nietzsche och
nationalsocialismen förnekar lika energiskt denna
utveckling, därför att ingen av dem anser ett
fredligt liv eftersträvansvärt.
Nietzsche skrev under den korta perioden
av viktoriansk fred och borgerlig belåtenhet.
Han fick visserligen vara med om ett par
krig. Men det var små krig. Det föreföll
honom, som om Europa höll på att urarta:
"Man har försakat det stora livet, när man
försakar kriget." Hitler har å sin sida bekant,
att han som ung man föll på knä och tackade
Gud för de tyska och österrikiska
krigsförklaringarna 1914. Nu började en ny tid.
Nietzsche förutsåg denna, "krigets klassiska
tidsålder", världskrigens tidsålder:
"Ty när sanningen kommer i strid med
årtusendenas lögn, komma vi att uppleva
skakningar, en jordbävning, ett försättande av
berg och dalar såsom ingen kunnat drömma
om. Begreppet politik har då gått helt upp i ett
andarnas krig, alla det gamla samhällets
maktföreställningar har då sprängts i luften — de
vila alla på lögnen: krig komma att utbryta,
vilkas make aldrig funnits på jorden. Först
efter mig kommer det att på jorden finnas
stor politik."
Detta är i stor stil, såsom Hitler älskar det.
Båda talar gärna om "ödet", varigenom det
mänskliga förnekas. Man sätter sig
"världshistoriskt" över den enskildes små
angelägenheter och bekymmer. Särskilt är "lycka" något
föraktfullt. Man bör läsa, vad Nietzsche
skriver: "Traktar jag då efter lycka? Jag
traktar efter mitt verk!" Eller för att genast
visa pudelns kärna: "Lycka är inte målet:
utan maktkänsla." Samma väg som lyckan går
moralen. Både Nietzsche och Hitler talar
föraktfullt om samvetet. Det gäller att
förverkliga ett stort mål.
Av friheten, jämlikheten och broderskapet
är det den första som blir hårdast trängd.
Constant, Tocqueville, Mill, Calhoun, Seillière
med flera har påvisat, att demokratien lätt kan
föra till despotism och intolerans. Nietzsche
utnyttjade i sin herrefilosofi teoretiskt dessa
möjligheter, som den nationalsocialistiska
staten förvandlade till historiska verkligheter. Det
visar sig här, att den totala statens motsats
738
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
