Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Melker Johnsson: Friedrich Nietzsche och det tredje riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIEDRICH NIETZSCHE OCH DET TREDJE RIKET
i vissa fall mindre är demokratien än
liberalismen. Diktaturen kan begagna demokratien
— så att denna visserligen upphäves — men
inte liberalismen med dess respekt för
personliga rättigheter. Nietzsches upplösning av
autonomikravet, aktningen för varje människa
såsom människa, har därför haft stora verkningar
i Kants land. Man brukar betrakta Nietzsche
som individualist. Men intet kan ur denna
synpunkt vara mera felaktigt. Nietzsche säger
föraktfullt: "Mänskliga rättigheter finns det
inte." Framstegsarbetet har ända sedan
rättighetsförklaringen år 1789 inneburit, att
individen fått en plats i vidare kretsar av samhället,
en utveckling som nu göres om intet. Nietzsche
erkänner inte individen utan blott "den
suveräna individen" och öppnar härigenom vägen
för godtycke och intolerans, rättslöshet och
despotism.
Hans kritik av 1800-talets framstegsideologi
pekar framåt även i andra avseenden.
Polemiken mot den allmänna bildningen och den
objektiva vetenskapen föregriper Hitlers
åtgärder att utplåna den fria vetenskapen: "Jag
skulle från min ideala ståt driva ut de så
kallade bildade, såsom Platon diktarna. Det
är min terrorism." Uttalandet är inte Hitlers
utan den unge Nietzsches. Men det står som
motto för en partibroschyr, "Den andliga
människan och nationalsocialismen", skriven
för att hjälpa de bildade att övervinna sina
betänkligheter gentemot nationalsocialismen.
"Antikrists" rasande utfall mot Jesu lära,
’mänsklighetens ena odödliga skamfläck",
passar på det hela taget väl för
nationalsocialismens syften. Och med dennas försök att
bygga upp en positiv religion på nordisk
grundval borde Nietzsche å sin sida rent principiellt
ha kunnat sympatisera. Den text, som läses vid
"tyska" dop och bröllop, hämtas numera från
honom. Men Nietzsche var alltför skeptisk.
"Lydnad och långa ben", heter det på ett ställe
om Wagners germanska hjältar. Han hade tro-
ligen stått främmande för Wilhelm Hauers
ny-hedendom och skulle öppet ha föraktat
Rosenbergs med fleras "germanska kristendom" med
den falska appellen till två motsatta läger. \ i
råkar emellertid här in i den typiska
nationalsocialistiska dimman, där det är svårt att skilja
vän från fiende. Det är ännu inte opportunt
att öppet deklarera en antikristen inställning,
men man begagnar alla tillfällen att
undergräva kyrkans auktoritet. Rauschning har
beskrivit nationalsocialismen som nihilismens
revolution, och trots all kritik man kan rikta
emot honom, är detta likväl den mest
inträngande karakteristik, som någon har givit.
Hitler måste för att lyckas upplösa
värdegemenskapen i Västerlandet, den tro på frihet
och humanitet, som har burit upp
framstegsarbetet; det är den andliga och moraliska
betingelsen för hans revolution; blott
därigenom kan han förmå människorna att tjäna
sina syften. Nietzsche såg saken på samma
sätt och betecknade den åsyftade
upplösningsprocessen med termen nihilism, som
Rauschning har tagit upp från honom. Nihilismen,
som speciellt innebär "att de högsta
värdena förlora sitt värde", betecknar i vidare
mening alla de krafter, som arbetar på att
bryta ner och förstöra dessa värden. Sedan
är det fråga om de praktiska konsekvenserna
av detta ställningstagande. Nietzsche skiljer
här mellan den passiva nihilismen, som inte
angriper utan nöjer sig med att åskåda det
ödesbundna förloppet, och den aktiva
nihilismen, som vill påskynda upplösningen och som
förråder sig i viljan till makt. Han säger, att
han har övervunnit nihilismen men bekänner
också många gånger, att upplösningen och
förstörelsen är grundkaraktären även hos honom
själv:
"Att jag hittills ändå från grunden har
varit nihilist, det har jag först nyligen
medgivit för mig själv: den energi, den
radikalism, varmed jag såsom nihilist gick fram,’
bedrog mig beträffande detta grundfaktum."
739
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
