Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
diktaren näralagda stämningsmedel, som ibland
blir ganska väsentliga även för replikernas
innehåll. Här var spartansk nykterhet och
fantasilöshet för hela slanten. Brister som de
antydda gör att föreställningen trots enskilda
solida insatser (bland andra gjorde Berta Hall
som Molly Morden1, John Ekman som
borgmästaren och Sven Miliander i sina lugnare
ögonblick som Lanser prestationer långt
utanför det vardagliga) inte blev av samma rang
som den tidigare av "Möss och människor"
—- där Kolbjörn Knudsen hade sitt livs roll —
eller av Raynals i mycket besläktade "Le
matériel humain", där teaterns
inramningskonst och teaterchefens personinstruktion
skapade en ojämförligt mera lysande och
oförglömlig helhet. " Ebbe Lindé
Tivolit av Ingmar Bergman. Stockholms
Studentteater.
Studentteatern har fört fram den unge
Ingmar Bergman både som regissör och
författare. "Tivolit" är hans andra uppförda stycke,
men fler lär vänta i skrivbordslådan. Det är
inte osannolikt att han kan bli en verklig
dramatiker. Tills vidare arbetar han med fragment
och han kan så mycket teater, han är så
skicklig i att lägga upp tacksamma scener att man
inte riktigt vet var diktaren börjar hos honom.
Dras han till mörka ämnen för deras
inneboende mening eller för den yttre effektens
skull?
"Tivolit" är ett tablåstycke, sammanhållet
av en rätt svag ram: några människor som
har ett eller annat med ett nöjesfält att göra,
skils från det i höstrusket och infinner sig där
igen på våren. När det i en slutreplik hävdas
att dessa människor är lyckligare än de flesta,
därför att de har tivolits öppnande att längta
efter, skorrar det illa i åskådarens öron.
Författaren tar antingen tillbaka eller spelar
cynisk, men åskådaren vet redan bättre: han
har i fyra scener fått en inblick i dessa
människors livshelvete, som inget tivoli i världen
kan göra mycket åt.
Studentynglingen som samlar stoff till ett
drama får lyssna till den bedagade
glädjeflickan med den ruskiga barndomsupplevelsen,
en naturlig och inträngande ordmålning som
visar hur högt Bergman redan kan nå som
1 Stockholmsföreställningens Mollie Mark.
författare. Nästa bild med de båda arbetslösa
musikerna som på olika sätt försörjs av var
sin kvinna är mest makaber grotesk men har
dock både verklighetshalt och övertoner. Mera
drömlikt oklar och oavsiktligt pinsam är
interiören från varietéfamiljen med det
överrumplande mordet. De båda gamla
tivolivakt-mästarna slutligen gör intryck med sin senila,
grälsjuka maktlöshet men övertygar knappast
med sin lyriska längtan till tivolits larm.
Den lilla pjäsen är med all sin kuslighet
en stimulerande, artistisk och färgstark sak,
regisserad av författaren med djärv
uttrycksfullhet. Det var mycket folk på scenen och av
de flesta krävdes ingen större
skådespelarkonst. De viktigaste rollerna gjordes
emellertid med full konstnärlig relief: Siv Ruuds
intensiva glädjeflicka och Rune Stylanders
alkoholiserade, något demoniske musiker.
Artur Lundkvist
Film
Jag dräpte. Olof Molander.
Sandrew-Bauman-film.
Det är ett på en gång allvarligt och kuriöst
motiv — hämtat från en teaterpjäs av den
norske läkaren och författaren Victor Borg —
som ligger till grund för scenariot.
En framstående kirurg har opererat en
blindtarm med det resultatet, att operationen
lyckades men patienten dog. Eftersom läkaren
innerst inne önskade hans död — han hade
fått för sig att mannen var hans hustrus
älskare — grips han av den
tvångsföreställningen, att det är han, som dödat honom, och
att han hädanefter kommer att döda varje
patient, som hamnar på hans operationsbord.
Enda sättet att häva denna tvångsföreställning
finner hans gode och deltagande vän
överläkaren vara, att han tvingas utföra en precis
likadan operation och därigenom får
övertyga sig om att han kan klara den. Men var
finna en patient villig att underkasta sig detta
riskabla experiment? Hustrun, den falskeligen
misstänkta, anmäler sig frivilligt, och
operationen lyckas — hon mister sin blindtarm
men får mannen tillbaka, befriad från sina
griller.
Behöver det sägas, att den yttre konflikten,
triangeldramat, med andra ord det "filmatiska"
750
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
