Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
en stark seen då Betty, ensam i stugan med
de gråa gamlingarna, plötsligt börjar se onda
tecken i det vanliga — grunden är labil och
Moa Martinsons pensel har färger också för
det hysteriska och farliga i själen.
Därmed är det nya i denna romanupptakt
antytt. Det ska bli intressant att se hur
författarinnan kommer att fullfölja sitt porträtt
av en drömmerska med kärnvirke. Hennes
berättarkonst är sig annars lik. Ett och annat
i "Den osynlige älskaren" kan måhända verka
slapp upprepning av tidigare utnyttjade motiv,
men mustig är hennes stil och märkvärdigt
verklighetsnära: när det blir rent i stugan
andas man ut i någon sorts intensiv
helgstämning och doften av nybakat bröd känns sund
för själ och sinne. Margit Abenius
Mogen frukt
HARALD BEIJER: Brita Burenberg.
Norstedts 1943. 13:50.
Harald Beijers Brita-trilogi är berättelsen
om hur frön, av vilka de flesta äro
ofärds-frön, sås ut, växa upp och bära frukt. Den
tredje del som nu kommit ut och som heter
"Brita Burenberg" handlar om skörden.
Människorna få skörda vad de sått, betala vad de
förut vägrat erlägga betalning för. Greger
Burenberg säger vid ett tillfälle: "Det är, som
om djävulen hade sparat tillsammans
räkningar." Brita Burenberg betalar med åratals
kval den skuld husjungfrun Brita Månsson
ådrog sig då hon ljög kärlek när hon endast
kände begär efter världsliga ägodelar och en
ställning i livet. Och då hon äntligen nått fram
till en försoning och finner fast grund under
sina fötter igen presenteras ännu en räkning
och den måste hon lösa med sitt liv. Greger
Burenberg betalar med sin firma och sin egen
personlighet för att han av falsk hänsyn
underlåtit att skära bort en moralisk böld. Den
som får betala mest är prosten Paniken. Han
önskade en gång att bli en
"smörgåsbordsprost". Han blir det, men han får betala med
sin själ.
Det finns emellertid också ett annat frö som
växer upp, ett gott frö. Brita lånade en gång,
driven av en sann och god impuls, Arvid
Persson 300 kronor. Denna handling hejdade
honom på vägen utför, och i denna sista bok
är han en man som håller på att bygga en
ny värld och som blivit till välsignelse för
millioner människor.
Harald Beijer ser djupt och långt och det
finns kraft i hans penna. Han vill något med
sitt författarskap, någonting som kan hjälpa
människorna i deras liv. I hans första böcker
hette detta något "Godhet". Nu heter det
"Sanning". Han slår hårda slag mot hyckleriet
i alla dess former, mot fegheten som inte vill
gå tillbaka och rätta ett misstag, mot den
självsäkerhet som kommer av okunnighet och
den handlingskraft som har sin rot i förmågan
att blunda för egna felgrepp, mot tomma
pretentioner och pliktmässig vänlighet.
Det finns i denna Harald Beijers bok
figurer som ha liv och intresse. Inte så mycket
Burenbergarna, i det fallet har den stora
trilogien hoppat ur spåret, men andra. Flickan
Jenny med sin mjuka hjälplöshet, sin hunger
efter ömhet och sin slösande generositet,
hennes mor med sin äkta godhet och sin
tapperhet, en tapperhet av den art som dag
för dag i seg strid besegrar frestelsen att öppna
gaskranen. Och framför allt Paniken vars
bana fram till den punkt där han definitivt
mist tron på Gud tecknas med obarmhärtig
konsekvens.
Harald Beijers styrka i denna bok är hans
skarpa blick för rätt och orätt, för äkta och
oäkta, för de verkliga kvaliteterna i livet. Hans
svaghet är utförandet. Boken är oformlig, det
finns för mycket utanverk i den. Den har en
ordrikedom som tyder på brådska. Vad som
säges på 600 sidor kunde troligtvis ha sagts
på 300. Ordvalet är inte alltid det bästa,
känslan för språkets stil och ibland även för
dess form är osäker. Både miljöskildringarna
och människoskildringarna äro ofta vaga och
overkliga. Arvid Persson har blivit en fantom.
Britagestalten fängslar inte så som den gjorde
i trilogiens båda första böcker. Britas kamp
och kval får man inte se något av, endast höra
talas om. Hon verkar psykologiskt
osammanhängande och konstruktionen lyser fram på ett
besvärande sätt. Trilogien om Brita har mist
balans och helhet genom att intresset skjutits
över från Brita till Paniken. Dessutom är det
svårt att tro på Harald Beijers sociala
spekulationer, svårt att tro att de människor som
763
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
