Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
med frisk och saftig pensel, och slutligen är
det uppenbart, att Alice Lyttkens inte saknar
kännedom om epokens sociala och
intellektuella historia. Hon har läst på ordentligt och
vet bland annat, att förenings- och
säkerhetsakten innebar en klassutjämning, som
genomfördes uppifrån i Sverige kort innan den
företogs nedifrån i Frankrike. Hon belyser
brytningarna mellan den uppåtsträvande,
rojalistiska borgarklassen och den alltmer
undanträngda, oppositionella adeln, och hon tar
ivrigt parti för den förra, inte minst i en rad
illustrativa sammanstötningar, där det dock
mer gäller prestige och andra fiktiva värden
än reella orättvisor. Hon har fått fram små
glimtar av den ekonomiska utvecklingen samt
både den förnuftspräglade, aristokratiska
upplysningsandan och det demokratiskt färgade
natursvärmeriet, och hon låter sina unga
älskande tala med Julies och Saint-Preux’
tungor. Det är aktningsvärt nog.
Sedan kan det naturligtvis inte förnekas, att
om man tar bort den kulturhistoriska
iscensättningen och den tidstrogna kostymeringen,
blir det inte så värst mycket kvar. Den nakna
fabeln är särdeles spinkig och enkel, och
karaktärerna äro inte mer än löst skisserade, endast
antydda i hastiga, summariska penndrag. Men
nu finns hela den yttre apparaten med, och
det är den som skänker förströelse och
underhållning. Det är gott och väl, om man bara
låter detta vara detta och inte hemfaller åt
den groteska överskattning som dagspressens
recensenter gjort sig skyldiga till.
Holger Ahlenius
Småstadsliv och kärlek
INGEGERD STADENER: Kvalitet. Wahlström
& Widstrand 1943. 9: 50.
Ingegerd Stadeners nya roman handlar om
småstadsliv, både det småborgerliga och det mer
uppkomlingsmässiga, det senare representerat
av borgmästaren, sedermera stadsrådet
Mar-bäck. Samtidigt är romanen en psykologisk
studie: i den myndige borgmästarens son
tecknas en representant för hämmat liv, stående
under patria potestas. Hur teologen Marbäcks
driftsimpulser till slut lösgöres under den
trogna och under årens lopp mycket
uppoffrande bryggardottern Bengtssons inflytande
är vad som skall åskådliggöras. Det finns
verkligen med skicklighet fångad
småstads-atmosfär i denna roman. Ja, författarinnan
drar sig inte för att sjunga den snart avlidna
småborgerlighetens lov: "Rehabilitera
förnöjsamheten och den plikttrogna
anspråkslösheten, erkänn dess skönhet och hylla dess
värden, innan den säregna mänskliga rasen dött
ut!–— Den ras, som vi oftast finna
— eller funno — i småbrukarhemmen, i de
små verkstäderna vid gamla gator, i enkla
bodar (utan det minsta hum om modern
reklam- eller försäljningsteknik) och i
gammaldags handelsträdgårdar." Ett program,
utan tvivel — men ack, hur orealiserbart!
Romanen är flyhänt skriven, och några av
dess porträtt gör intryck. Det gäller framför
allt om borgmästarens egen imposanta
helfigur. Där avslöjas en streber. Alltför
char-gerat är däremot porträttet av hans dotter
Ester Marbäck, ett monstrum av hat och agg.
För kärlekskonflikten har man svårare att
uppbringa verkligt intresse. Författarinnans
försäkringar om Henrik Marbäcks genialitet
är lite för ivriga. En del stilblommor gör sitt
till för att fördärva effekterna. Så här kan det
låta vid skildringen av hur ungt blod råkar
i svallning: "En samum av ungdom och
majnatt förde dem bort över golvet."
Moderskänslor är förvisso djupa och allvarliga ting.
Men behövs det verkligen avfyras sådana
ordkrevader som dessa vid beskrivningen av de
sensationer som genomströmmar en kvinna
vid beröringen med en barnkropp: "Som
belyst av en kornblixt hägrade för henne alla
moderdjurs undermedvetna kännedom, alla
moderlivs stumma vetande om skapelseundret,
om de svindlande djup, varur gnistan springer
fram: den gåtfulla drift, som kommer
moderkroppen att vårda och skydda fostret i strid
med sina intressen som individ."
"Hanen är inte gåtfull", menar denna
författarinna. Nej, men honan är til syvende og
sidst inte heller så gåtfull som Ingegerd
Stadener i falsk romantisering vill göra henne till.
Johannes Edfelt
766
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
