Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
han lever i en ständig och uppriktig förvåning
över sin egen nästan ofattbara förträfflighet,
över sitt lejonartade mod, sin ouppnådda
man-barhet, sitt visa lugn och sin stora fallenhet
för abstrakt tänkande (givetvis med en spets
riktad mot de surt anmärkande döddansarna):
"Med åren hade han blivit allt mindre säker
på det allmänt godtagna dygdebegreppet.
Många människor var som kalvar som
ideligen slickade sin päls och andras pälsar och
ideligen intresserade sig för livets små
obetydliga saker. En kalv som slickade för mycket
kunde dö av hårbollar i magen. En gång när
han skurit upp en död kalv hade han funnit
sexton sådana bollar minst lika stora som
kvartsskålpundskulor. Och det fanns människor
som diade sig själva som kor, sög ut sina
förtjänster och dygder och konsumerade dem
som en ko som sätter i sig sin egen mjölk när
hon lärt sig knepet. Alltid när han hade haft
en sådan ko hade han sålt henne. Man kunde
inte böta dem, de lärde andra och stal till och
med deras mjölk."
Boken får sin rytm av det jämna flödet av
dylika bilder och liknelser. Det är naturen
som förser dessa skarpsynta iakttagare med
alla deras argument; likheterna mellan
människan och djuren är en källa till outtömlig
belåtenhet för dessa barnafromt religiösa
livs-njutare. Samtidigt är naturens under en stor
tröst i svåra stunder; anblicken av en liten
svart groda med korallskära fläckar, som man
någon sällsynt gång kan träffa på inne i en
törnrosbuskes stam, bevisar genom sin
oförklarliga existens och fulländning för tvivlaren
att det goda existerar. Och till och med det av
så gott som alla avskydda kriget får när det
uppträder samtidigt med den första kärleken
något av ett naturfenomens majestät;
tillsammans bildar krigets muller och kärlekens
blixtsken det åskväder som uppenbarar människans
storhet och begränsning: "När liv och död
måttade ett gemensamt slag, som kom en att
vackla, var man stolt över att veta så mycket
men samtidigt förfärad över den okunnighet
som ens nya kunskap uppenbarat."
Allt som allt är "Duvornas berg" ett
övervägande lyckat exempel på vad den klassiska
treenigheten berättarkonst, miljömåleri och
reflexion kan åstadkomma. Det förgångna och
det som inte överraskar har alltid ursprungs-
värdet kvar, nybyggarens mentalitet är sig
alltid lik. Otaliga fyndig« ordspråk lever på de
gamlas läppar, och författarens fantasi flödar
friskt och lugnt i den gamla fåra som för
länge sen grävts till livets, människans och
naturens ära. Erik Lindegren
Vändpunkten
FREDERIC PROKOSCH: Konspiratörer.
Översättning av Arvid Brenner. Tiden
1943.9:50.
"Konspiratörer" är en roman om
Clipper-planens Lissabon, spionage och
kontraspionage, jude och grek, minor och kontraminor.
Det är närmare bestämt historien om hur en
man som satts in i ett "neutralt"
koncentrationsfängelse på en föregiven flyktings, i själva
verket en axelspions, angivelse, uppspårar och
oskadliggör sin angivare. Det är vidare en
studie i mordets psykologi — detta emellertid
inte i kriminalistisk mening utan enligt tesen
"ändamålet helgar medlen", alltså det
ideologiska mordet. Det är till slut, och kanske
framför allt, en skildring av en diplomatisk
atmosfär, en atmosfär av vaga, småningom
allt bestämdare misstankar, rykten,
osäkerheter, vissheter, reaktioner inför nyheter,
salongspolitik — allt detta mot den effektfulla
bakgrunden av Lissabons 1700-talsfasader och
med ungefärlig tidsbegränsning: franska
sammanbrottet till — vändpunkten. Alltså ett
teatraliskt, eller snarare filmatiskt, skuggspel
med rötter i 1800-talets ljusdunkla
camarilla-romaner eller om man så vill ytterst i
Shakespeares pittoreska fjärranuppfattning av de
italienska släktfejderna. Det märks på
skildringen att betraktaren stått utanför. Alltså
gäller det hans allmänmänsklighet.
Huvudpersonen Vincent, det egentliga
objektet för Prokoschs psykologi, mutar sig ut ur
fängelset och uppsöker sina förbindelser för
att få reda på vem som angivit inte bara
honom utan flera av hans vänner och
medarbetare. Han får vissa vaga, en smula
operaromantiska kännetecken: där och där, en röd
nejlika i knapphålet etc., inga namn. En
kärlekshistoria smugglar sig in i det hela — det
visar sig att vän och fiende haft samma
kvinna. Mot de overkligt fredliga portugisiska
sceneriernas bakgrund fortlöper romanen som
6 BLM 1943 ix
769
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
