Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - William Saroyan: En familj på tre personer. Novell. Till svenska av Sven Barthel - Barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FAMILJ PÅ TRE PERSONER
för gatan, ensam, på väg till affären. Det var
den tiden på året hon tyckte bäst om: solsken
på trottoaren, löv på alla träd och fåglar i
träden och alldeles klar luft, inte som
vinterluften, som var så hård och tung. Den nya,
som ska komma till oss, tänkte hon, tänk om
jag får se honom komma nu, jag undrar om
jag känner igen honom då? Hon hoppades att
det skulle vara en liten snäll pojke, inte en
sån pojke som Henry Cooper, som gjorde
såna hemska grimaser och pratade så att
allting lät så otäckt. Hon hoppades att den nya
skulle vara som pojken på tavlan i
vardagsrummet, över eldstaden, pojken med den blåa
sammetskostymen och de söta svarta skorna
och det stillsamt leende ansiktet; hejsan, tänkte
hon, inga barn, stackars herr Hickman har
inga barn.
Vid hörnet såg hon plötsligt långt bort och
såg gatan gå rätt ut i himlen. Hon såg upp
i himlen och såg den sträcka ut sig åt alla
håll. O, vad stor den är, tänkte hon, vilken
stor plats. Hon kom ihåg orden, som hennes
pappa och herr Hickman hade sagt,
revolution, uppror; vad skönt det är att vara här,
tänkte hon.
Det var roligt att gå till affären ensam. När
hon öppnade dörren, ringde en liten klocka;
hon gick fram till disken, där herr Riga stod,
det kändes spännande, och hon började tala
nervöst men mycket tydligt.
— Ett halvt kilo av det bästa kaffet, sa hon,
i burk.
Herr Riga hade ett rart ansikte, mycket
mörka ögon och en tjock, svart mustasch.
— Det är bestämt fru Corbus’ lilla flicka,
tror jag? sa han, och han talade som en
italienare, det lät väldigt trevligt.
—i Ja, sa hon.
Specerihandlaren tog en lång käpp med två
ståltrådsfingrar i ena ändan och mixtrade med
ståltrådsfingrarna, så att de slöt sig kring en
blå kaffeburk högt uppe på en hylla. Sedan
lät han ståltrådsfingrarna lossna och burken
föll så fint ner i hans händer; han gjorde det
väldigt vackert, tyckte hon. Det var nog
därför han hade affären; det var för att han
kunde röra ståltrådsfingrarna på den långa
käppen och ta ner saker så fint från höga
hyllor.
Hon hörde dörren öppnas och klockan
klinga. Sista gången klockan klingade, var det
hon själv som kom in i affären, ensam, och
hon undrade vem det kunde vara den här
gången. Hon vände sig hastigt om och såg en
liten pojke, inte större än hon själv, och hon
bestämde genast: Det är den nya, som ska
komma till oss, och vad snäll han ser ut. Vad
världen är stor, tänkte hon. Så många olika
människor, så många olika platser, nära och
långt borta, människor överallt, platser
överallt. Vad det är skönt att vara här, tänkte hon.
Hon själv ensam i herr Rigas affär och den
här lille pojken ensam i affären, den nye, som
skulle komma till dem. Pojken var nästan lika
stillsam som pojken på tavlan, men han var
mycket olika, det var han, och hon såg honom
röra sig, gå fram till disken. Hon hoppades
att det inte var fel, att det verkligen var han.
Hon kände, att hon tyckte mycket om honom,
och hon önskade att hon kunde säga
någonting till honom, men hon var för rädd för att
öppna munnen. Många olika ord blev till där
inne, men hon kunde inte säga ut dem. Det
var i alla fall en hemlighet, tänkte hon, och
den lille pojken kanske inte visste det själv.
Specerihandlaren stoppade ner kaffeburken
i en brun papperskasse, som han öppnade med
en behaglig armrörelse. Sedan lämnade han
henne några småslantar, och hon kastade en
sista blick på den lille pojken och gick ut ur
affären, glad åt minnet av hans allvarsamma
ansikte och stillsamma närvaro.
När han kommer hem till oss, tänkte hon,
ska jag säga: Jag såg dig i affärn. Kommer
du ihåg det?
797
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
