Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Knut Hagberg: Churchill som diktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT HAGBERG
intet till övers. Med samma intresse skulle han
ha skickat sina bomber mot fosterlandsvänner
som strävade att bliva fria och mot utländsk
fiende, mot ett fientligt fort eller mot sin egen
fädernestad."
Detta är icke en bild av en individ, men väl
av en typ, som alltid väckt Churchills
indignation och som han i framtiden skulle få mycket
att göra med. Churchill var officer med liv
och lust; en av soldaterna i romanen talar om
"de glittrande lansarna, bössornas smällande
och krigets intresse och glädje". Men denne
unge krigare kände stor aversion mot dem för
vilka kriget var allt.
Kanske det mest sympatiska i denna bok,
vars idéer och synpunkter dock i stor
utsträckning äro frukten av diskussioner i en
engelsk officersmäss i Indien, är den totala
frånvaron av all övermännisko- eller
rovdjursmoral, all dyrkan av styrkan för styrkans egen
skull. Man må betänka miljön och momentet.
Vid ett husarregemente i Indien hade det
kanske legat rätt nära till hands att tala om
herreraser. Politisk darwinism var ganska modern.
Men "Savrola" förkunnar, att "civilisationens
dygder äro av en högre art än barbariets.
Godhet är bättre än mod, kärleksfullhet
förmer än styrka."
Det heter om en av krigarna i boken:
"Hans religion, liksom många andra
soldaters, var av ringa hjälp; den var bara en
oredig samling formler, sällan upprepade,
knappast begripna, aldrig undersökta, och en
hoppfull men obevisad tro att allt skulle gå
väl med honom om han gjorde sin plikt som
en gentleman."
När Churchill skrev detta hade han själv
till helt nyligen haft samma okomplicerade
inställning. Men, som han berättar i "My Early
Life", hade hans filosofiska studier tvingat
honom att söka pröva sig fram på egen hand.
Först och främst hade han lärt sig, att det
fanns fler aspekter på tillvaron än den militära
och den politiska. Hans hjälte Savrola är
intresserad av astronomi. Det heter om honom,
att han vid teleskopet glömde de aktuella
bekymren.
"Molara, Moret, partiet, dagens
upphetsande scener, allt tycktes dimmigt och
overkligt; en annan värld, en vackrare värld, en
värld av ändlösa möjligheter, tog till fånga
hans inbillning. Han tänkte på Jupiters
framtid, på de ofattbara tidsperioder som skulle
förflyta innan avkylningsprocessen gjorde livet
möjligt på dess yta och på utvecklingens
långsamma, stadiga marsch, obarmhärtig,
outgrundlig. Hur långt skulle den föra dem, de
ofödda invånarna i en vardande värld?"
Det är dålig astronomi, ty planeten Jupiter
är i verkligheten redan så avkyld att liv
näppeligen kan förekomma på den; men det är icke
dåligt som tanke. I "The Malakand Field
Force" hade Churchill redan givit uttryck åt
en liknande mystik. Det heter där om en
soldatbegravning:
"När jag såg dessa förvridna soldatkroppar
i kronans lakan som svepning, tycktes
stoltheten över den ras jag tillhör, imperiets
väldighet och krigets ära som en svag och
väsens-lös drömfantom, och jag kunde icke sluta
ögonen för att Burke uttryckte sanningen när
han sade: ’Vilka skuggor vi äro och vilka
skuggor vi förfölja.’"
I "Savrola" finns det gott om liknande
bekännelser. De klinga icke falskt.
En livsåskådning håller på att taga form
i "Savrola". Författaren söker värja sig mot
tvivel och relativism, och han gör det icke
utan framgång. Vid en bankett hos Lauranias
diktator har Savrola stannat framför en antik
dianastaty. Någon förklarar, att skönheten är
ett utslag av nycken och växlar med tiden.
Savrola pekar på statyn:
"’Mer än tvåtusen år ha gått sedan
mänskligheten kallade detta vackert. Förneka vi det
nu?’ Ingen svarade, och han fortsatte: ’Det är
808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
