Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Nils Beyer: Gamla brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS BEYER
— däri ligger en bidragande orsak till att det
finns en så stor korrespondens ifrån den tiden.
Ären 1877—83 vistades Georg Brandes som
bekant i Berlin, dit han tagit sin tillflykt efter
det våldsamma rabaldret kring hans
föreläsningar i Köpenhamn i början av 70-talet.
Medan han där utvecklade sig till tysk
författare, följde han aktivt de litterära och politiska
strömningarna hemma i Danmark och de
övriga nordiska länderna, och från denna tid
föreligger också en brevväxling, som visar sig
vara en liten guldgruva för kännedomen om
brandesianismens intimare livsyttringar under
dessa dramatiska kampår.
Den som i första rummet höll honom à jour
med vad som hände i Köpenhamn, var hans
bror, Edvard Brandes, som träder fram som
huvudpersonen i verkets andra del. Det urval,
som här gjorts av de 600 brev, som finnes
bevarade av deras livslånga korrespondens
— i runt tal något över hundra — utgör
naturligt nog ett av de mest intressanta partierna
i brevväxlingen. De bägge bröderna
samarbetade förträffligt. Som litterär kritiker nådde ju
inte Edvard Brandes upp till sin äldre bror
— i gengäld var han som teaterkritiker den
överlägsne — och en stor del av vad de skriver
till varandra i ungdomen, hänför sig till den
vägledning han begär, vare sig det gäller hans
egna poetiska försök, hans dramer eller någon
recension han går och funderar på. "Har Du
ikke nogle Ideer om ,Et Dukkehjem’", heter
det i ett brev från julen 1879, och i all hast
skickar honom Georg Brandes en alldeles
briljant analys av stycket. Kritiken av slutet är
lika rolig som karakteristisk för sin
upphovsman. "Slutningen er umulig. Elskeren fattes."
Eljest är han mycket erkännsam emot
skådespelet, vilket han inte alltid var emot Ibsens
dramer —- under de följande decennierna skulle
det inte heller bli han, utan Edvard Brandes,
som blev den norske diktarens främste kritiske
vapendragare.
Till verkets pikanterier hör inte minst, att
man här får se vad de stora kritikerna
verkligen tyckte om de böcker de skrev om.
Intressant är sålunda att se nu efteråt, hur ett drama
sådant som "Gengangere" inte hade någon
beundrare i Georg Brandes. Hans starkt
berömmande anmälan var — som han själv säger
i ett annat sammanhang — dikterad av den
i och för sig mycket rimliga hänsynen, att
Ibsen "maatte og maa støttes overfor Krapylet".
Brodern varnar honom för att ge sig in på
frågan om uppförandet av pjäsen, ty "det er
rimeligt, at det vil være afgjort inden Din
Artikel, og vi staa os ikke ved at kæmpe for
en tabt Sag". Han var den praktiske
teatermannen — och samtidigt hade han som
skådespelsförfattare lättare att falla i beundran för
Ibsens dramatiska konstskicklighet. "Hvilken
Teknik!" utropar han om "Gengangere" —
och vid ett senare tillfälle skriver han den
träffande karakteristiken av Ibsens sätt att
bygga upp sina skådespel:
"Det tekniske Fif har jeg luret ham af.
Det bestaar i, at ponere en Hemmelighed
før Stykket begynder. I ,Gengangere’ Smitten,
i ,Vildanden’ Barnets Fødsel, her (i
’Rosmersholm’) Konens Død og saa efterhaanden
forklare den og derigennem udvikle Personernes
Forhold. Det gør brillant Virkning. Men du
har vel Ret i, at det mere er raffineret Kunst
end Dybde."
Resonemangerna om Edvard Brandes’ egna
skådespelarkarakteristiker och teaterpjäser
spelar också en viss roll i dessa brev. Han utber
sig broderns omdöme, undrar, om han kan
hävda sin ställning som "en dansk Sardou" —
och får en rad tekniska råd, ändringsförslag,
repliker och rubriker för sitt dramatiska
skriftställarskap, som nu är glömt, men i vilket han
dock visade en betydande skicklighet. Hans
essaysamlingar om "Dansk Skuespilkunst" och
"Fremmed Skuespilkunst" är däremot
oöverträffade i sitt slag. Ganska egendomligt är det
814
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
