- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XII. 1943 /
815

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Nils Beyer: Gamla brev

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GAMLA BREV

därför att läsa, hur missmodig han kände sig
inför dessa sina arbeten. Han tycker sig ha
uttömt det ordförråd, som stått honom till
buds, och skriver:

"Jeg er saa ked af ,inkarnere’ og
,levendegøre’ og ,Skikkelse’ og ,Figur’ o. s. v., at det
er heldigt jeg snart er færdig dermed."

Vilken teateranmälare har — utan alla
jämförelser i övrigt — inte befunnit sig i samma
prekära situation!

Allteftersom han blir äldre och samtidigt får
en egen position som orientalisk filolog,
riksdagsman och ledande teaterkritiker i
Köpenhamn, växer han i mognad och myndighet
gentemot brodern, vilkens böcker han i sin tur
underkastar en vänskaplig kritik. Det skarpaste
och mest träffande är vad han säger om det
självbiografiska draget i allt vad denne har
skrivit.

"Jeg–kan ikke lide, at Du klæder Dine

forskellige Egenskaber paa og kalder dem snart
Lassalle snart Kierkegaard snart Disraeli."

Samtidigt kämpar han hårdnackat för att
bereda brodern en plats vid universitetet, något
som han — naturligtvis med all rätt —
betraktar som "et vigtigt Partiformaal".

Han var överhuvudtaget brandesianismens
praktiske organisatör. Hur mycket han betytt
i denna sin egenskap får man ett levande
intryck av i hans korrespondens, där ett av de
ofta återkommande bekymren är svårigheten
att hålla ihop "partiet". "Du kjender jo
Soldaterne", klagar han för brodern, "og véd,
hvor upaalidelige og slappe de ere." Men
dylika klagomål över skaldernas dåliga
disciplin är dock endast frånsidan av hans egen
kärlek till de klara linjerna, hans outtröttliga
och oegennyttiga kamp för den goda saken,
hans vilja att verkligen uträtta något. Så
småningom — det var under förra kriget — blev
han ju också finansminister och kunde med en
glimt i ögat skriva till brodern, att han för

första gången i sitt liv haft sin "Prosa opslaaet
paa Gadehjørnerne".

"Det som mest frapperar hos Edvard
Brandes är fanatismen, hätskheten, den trånga
oförsonligheten", skriver Böök någonstans i sina
ovan nämnda recensioner. "Vad han ville var
kort och gott destruktionen", läser man vidare
— och på ett annat ställe:

"Han var en cyniker. Han dolde inte att
ett av hans huvudintressen här i livet gällde
kvinnorna och den fria kärleken, och att
det moderna genombrottet, som åstadkom så
mycket buller och bång, för honom hade sin
kärnpunkt på detta område."

Man känner igen bilden av denne jude,
som vill på en gång ödelägga och likrikta de
blonda ariernas värld för att få frihet att
tillfredsställa sina egna (orientaliska) passioner.
Den brukar förekomma i nazistiska
publikationer. Hur dåligt den passar på Edvard
Brandes, är emellertid iögonfallande, då man läser
dessa brev av hans hand och genom dem lär
känna hans nobla personlighet med den i
grunden djupt pessimistiska undertonen. Stridbar
var han, han visste vad han ville, och han hade
en energi, en eld och en fasthet i karaktären,
som inte var att leka med. Hans stil kan
karakteriseras med hans egen aforism i ett brev till
Kielland, att i våra dagar skall en författare
skriva med en till stålpenna förklädd
disseker-kniv. Men framför allt imponerar hans
prak-tiskt-organisatoriska begåvning, som tog sig
uttryck i en aldrig svikande hjälpsamhet, vare
sig det gällde att placera en artikel, förmedla
en förlagsaffär eller ställa sitt kritiska omdöme
till förfogande. Denna vänfasthet bottnade
också i en inre vekhet, som understundom
röjer sig i breven på ett högst intagande sätt.
Inte minst då han i slutraderna tillfogar några
ord om sina barn, som, efter vad han bekänner
på ett ställe, förekom honom långt
intressantare än alla hans böcker. Om han dessutom
intresserade sig för sköna damer — det gjorde

815

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0831.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free