Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
vattnet. Dikten har en kuslig ångestton, som
förträffligt återger stämningen i Sverige denna
sommar. Den allra vackraste dikten i
samlingen är kanske "Hektor och Andromake",
vars enkla innerlighet vittnar om att
Asplund gått i den klassiska diktens skola. Även
"I sjukhusparken" är mycket vacker med sin
djupa stillhet efter alla tårar och alla smärtor.
"En fågelunge" får heller inte glömmas. Det är
en dikt full av substans och genomdragen av
stilla vemodiga melodier.
Det är som synes vitt skilda saker som
rymmes i "Dagen kommer". Den saknar i hög
grad enhetlighet. Men när man har skalat bort
några vissna och anfrätta blad återstår dock
mycket att glädja sig åt. Samlingen har inte
"Hjältarnas" stålblanka skrud. Den är vekare
och mjukare. Även smärtan och fasorna, som
denne starkt medkännande diktare ger uttryck
för, klingar ut i tron på förnyelse och vår.
Och tron är främst knuten till frihetskärleken
och till det barn som söker fånga orden ur
diktarens mun med sina händer.
Om jag sett mig nödsakad till åtskilliga
reservationer, så är det i alla fall roligt att
kunna sluta min anmälan med att citera en
fläckfri dikt om livets förgänglighet och
ögonblickets evighet.
Käraste, vakna och sov inte bort
försommardagen. Den varar så kort.
Vitt lyser molnet. Se häggarna strö
blommor för vinden som flockar av snö.
Vallmon, som slokar, slog ut i går.
— Varför går allting så fort i år?
Pionerna faller. Violn går i frö.
Sov ej bort sommaren! Snart skall den dö ...
— Dö? ... Jag drömmer. Nu minns jag. Jag vet:
Du har väckts i en annan verklighet.
Olof Lagercrantz
Svenningssons
OLLE HEDBERG: Vackra vita tänder.
Norstedts 1943. 11:—.
Genom recensionerna i dagspressen vet vi
redan att Bo Svenningsson i den nya volymen
av Olle Hedbergs senaste romanserie fullgör
sin värnplikt i en liten norrlandsstad, att han
därunder gör sin första fysiskt erotiska
erfarenhet och att hans gamle fader avgår med
döden. Bo står i slutet av boken ensammare
i livet än någonsin och har alltså bakom sig
en militärtjänst, vars tristess han nära nog
saknar för kamratskapets skull och en
éduca-tion sexuelle som han trots dess stötande
former känner sig mycket tacksam för.
Olle Hedberg är alltid sig lik, vilket som
bekant betyder att han är kvick och
intelligent, att han säger många tänkvärda saker,
att han har i hög grad ögonen med sig och
att han är roande. Men hur underhållande
han än är, är det inte säkert att han är det
från den första sidan till den sista. Hans
skarpa yttre observationsförmåga och hans
säkra miljöskildring fordrar för att intressera
den psykologiska iakttagelsens komplement:
det är först när förhållandet mellan Bo och
Maj Rydén börjar som också intresset infinner
sig. Från den briljanta upptakten, skildringen
av det sexuella missödet, till avskedet och
överlämnandet av moster Linas nyss av Bo
ärvda brilj antbrosch läser man alla scener där
Maj Rydén förekommer med nöje och med
spänning. Porträttet av Maj Rydén är levande.
Inte så mycket för att hennes sexuella
utpressningsmetoder verkar naturtrogna eller för att
hon som typ är — som så ofta brukar vara
fallet med Hedbergs figurer — tagen på
kornet, utan därför att skildringen är
nyanserad. Hedberg har naturligtvis framhållit den
fysiska fräschören, men de "vackra vita
tänderna" syftar också på en viss kvinnlig
takt-fullhet och en viss sexuell generositet (om
man nu kan använda ett sådant uttryck om
en flicka som för att ge sig har behov av den
ena presenten dyrbarare än den andra).
Dessutom har Hedberg i en av bokens roligaste
scener visat att även fräckheten kan ha sin
framsida. Det är när Maj Rydén tack vare sin
säkerhet och sitt virtuosa ljugande lyckas
bringa själva satkäringen Göta Nilsson ur
fattningen, vilket inte är något ringa konststycke,
839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
