Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
symboliska händelser vederbörligen framhävs.
Han är popularisator av hög rang.
Hans metod att åskådliggöra ett skede
genom att skildra några av dess ledande
personligheter har sina vådor, i den mån man
tar den riktigt på allvar. Ty visserligen kan
kungliga personer även i parlamentariska
monarkier spela en roll, och deras samtal och
brevväxling med ledande statsmän eller andra
kungligheter måste alltid intressera
historieforskningen. Men den som vill skildra ett
historiskt skede får ju inte begränsa sin
uppmärksamhet till notabiliteterna på höjderna.
Emellertid har Dangerfield genom sin boks
titel och framför allt genom undertiteln
— "En furstes uppfostran" — garderat sig
mot förebråelser i denna riktning. Han har
velat skildra den värld, som omgav Edvard VII
under dennes prinsår, sådan prinsen själv
uppfattade den. Det andra franska
kejsardömet skildras därför som identiskt med den
eleganta delen av Paris med den charmerande
men föga förtroendeingivande Napoleon III
i centrum. Och Preussen framstår väsentligen
som det land, i vars furstehus prins Edvards
äldsta syster 1863 gifte in sig och som länge
ansågs vara alltigenom respektabelt och
föredömligt, därför att drottning Viktorias
innerligt älskade gemål, prins Albert av Coburg,
hade lärt sin familj att älska allt tyskt. När
sen Tyska riket blev till och växte i makt och
härlighet kom ju förhållandet mellan de
brittiska och tyska furstehusen att gestalta sig
något mindre hjärtligt. Dangerfields skildring
inregistrerar noga förloppet i form av
redogörelser för prinsen av Wales’ olika
sammanstötningar med sin originelle systerson,
sedermera kejsar Vilhelm II.
Det enda vi får veta om hur England i
någon vidare mening såg ut under den
viktorianska eran ger oss författaren i ett kapitel,
som berör prinsen av Wales’ något
tankspridda ledamotskap i en kommitté för
granskning av Londons bostadsfråga på 80-taIet. Vad
prinsen då inhämtade om
storstadsproletariatets elände chockerade honom, men han kunde
aldrig driva opp energi nog för en verklig
insats för eländets avlägsnande eller
mildrande.
Dangerfield tillhandahåller den historiskt
intresserade allmänheten ett nästan idealiskt
sätt att snabbt och inte alltför ingående stifta
bekantskap med det viktorianska England och
dess grannar. Elegantare och aptitligare kan
inte gärna de historiska dokumenten serveras.
Men läsaren måste för att kunna tillgodogöra
sig boken förstå dess ironi. Han bör veta, att
personer och händelser åskådliggörs för honom
ungefär så som den visst inte ointelligente men
i alla fall i viss mån bornerade prinsen av
Wales uppfattade dem. — En mångfald av
utmärkta illustrationer förhöjer den bokliga
njutningen. åke Thulstrup
Totalstatens ursprung
O. F. MEYER: Den tyska totaliteten och den
engelska ordningen. Natur och Kultur
1943. 8: 75.
Denna bok är en typisk politisk
tendensskrift. Dess titel är missvisande; arbetet
befattar sig nämligen inte i detalj med den engelska
ordningen, utan berör denna fråga endast helt
flyktigt. Författaren förklarar inte heller
tillfredsställande, vad han menar med den
engelska ordning, som han eftersträvar. Boken
är i sak en stridsskrift mot
nationalsocialismens totala statsuppfattning, vars ursprung
och utveckling författaren vill taga reda på.
Enligt Meyers åsikt har samtidens totala
ståt sitt fäste 1) i preusseriet (das
Preussentum), som hyllar den militära makttanken,
2) i Hegels filosofi, som enligt Meyer
identifierar förnuftet med verkligheten och
förhärligar makten på rättens bekostnad, 3) i
marxismen, som i sitt "Kommunistiska manifestet"
ikräver proletariatets diktatur och, som bejakar
den otyglade makttanken med stöd av Hegel.
Botemedlen mot dessa nedrivande och
upplösande tendenser ligga enligt Meyer i
katolicismens universella frihetsfilosofi och i
Englands politiska frihetstanke. Frågan gäller nu
att undersöka, i vilken mån författarens åsikt
är hållbar och om man verkligen kan finna
orsaken till vår tids politiska och kulturella
kris i de politiska och andliga strömningar,
som författaren syftar på. De problem, som
Meyer tar upp till behandling, måste
ovillkorligen närmare utredas.
Meyers hegeltolkning är en fullständig
karikatyr, som inte har något att göra med
853
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
