Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Gunnar Tideström: Fyra dikttolkningar - I. E. A. Karlfeldt: Sång efter skördeanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRA DIKTTOLKNINGAR
Karlfeldt har skrivit många dikter, som är
fyllda av större poesi än ’"Sång efter
skördeanden", men få, som bättre sammanfattar
väsentliga drag i hans skaldskap. Dikten, som
för första gången publicerades i "Fridolins
visor" 1898, är i hög grad karakteristisk för
sin upphovsman och för sin tillkomsttid, inte
bara i fråga om ämnesval, stämning och
syftning utan även i fråga om ordval och rytm.
Karlfeldt är ju en av vårt språks främsta
rytmkonstnärer. Han och Fröding har
slutgiltigt befriat oss från vanetanken, att en skald,
när han skall skriva en dikt, har att välja
mellan ett antal mer eller mindre givna
versmått. Hos Karlfeldt har nära nog varje dikt
sin särskilda rytm, och han kastar till och
med gärna om rytmen inne i strofen. "Sång
efter skördeanden"’ har — som den bör ha —
en utpräglad dansrytm. De första
oregelbundna raderna i varje strof — "Här dansar
Fridolin" — med två starktoniga stavelser
bredvid varandra markerar tydligen ett par
kavata stampningar, innan dansens taktfasta
svängar börjar.
"Han är full af det söta vin." Satsen är
så gott som ett bibelcitat, från
Apostlagärningarna 2: 13. När på den första pingstdagen
hänryckningen kom över apostlarna och de
uppfylldes av helig ande, hade somliga av
folket en alltför enkel förklaring till hands:
"De äro fulla av sött vin." Anspelningen i
Fridolindikten på detta bibelställe har inte
kommit till bara som ett litet skämt, passande
i sammanhanget därför att bibelns stil av
ålder tryckt sin prägel på den svenska
allmogens språk. Karlfeldt menar säkert också,
att det i bondens fröjdefulla hänryckning, när
han fyllt sitt värv under skörden och bärgat
Några yngre litteraturhistoriker i Uppsala planera
att utge en antologi av nyare svensk lyrik med
tolkningar. BLM publicerar här några för antologien
avsedda diktanalyser av docenten Gunnar Tideström.
sin gröda i ladorna, finns något som gott kan
kallas helig ande, hugsvalelsens ande. Den
tolkningen bekräftas av det högtidliga ordet
"hugsvala" senare i dikten och möjligen även
av själva rubriken: "Sång efter skördeanden."
Skördeanden är ju ett vanligt dialektord för
skördetiden (och Karlfeldt ville poetiskt
utnyttja det folkliga ordförrådets skatter), men
det är också — eller var åtminstone då dikten
författades — ett bibliskt crd, som fått sin
särskilda klang £.v att det förekom i
juldagsepisteln, julottetexten: "För dig varder man
sig glädjande, såsom man glädes i
skördeanden, såsom man glad är, när man utskiftar
byte." — Kanske avsåg Karlfeldt också, att
det skulle vara en stämning av jordiskt
sakrament i orden om vad Fridolin ätit och druckit:
brödet och vinet, "sin hvetåkers frukt, sina
bärmarkers saft". De sist anförda uttrycken
har ju därjämte förmåga att om också blott
i en ytterst snabb glimt låta oss se själva
landskapet och känna på en gång åkerjordslukt
och vildmarksdoft.
Livrocken, som Fridolin uppträder i, är väl
snarast den långa bergsmansrocken. Genom
den pittoreska lilla detaljen, att han slängt
upp de hindersamma skörten på armen, får vi
klart för oss hans överdådiga danshumör.
Fortsättningen antyder hans livsaptit och
sensualism. Det är inte enbart valsens fart, som
kommer flickorna att bli varma och efter
dansen mjukt sloka intill den manliga barmen.
Det är över hela dansscenen en frodig och
robust livsdyrkan, som är samma andas barn
som Zorns samtida målningar från hans och
Karlfeldts gemensamma hembygd, Dalarna.
Den animala livslusten och dansglädjen hos
Fridolin påminner också om Bellmans figurer.
Den gustavianske skalden var mycket aktuell
på 1890-talet, inte minst genom Levertins
berömda essayer. Det finns otvivelaktigt litet
av bellmanston i "Sång efter skördeanden".
2 BLM 1944 i
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
