Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Från bokhyllan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄN BOKHYLLAN
på att roffa åt sig det mesta möjliga av fattig
och rik, vem som råkar stå i vägen.
Förödande går den ut över släkten Ambergs
livsgärning, som bestått i att bevara och
återerövra ett släktgods, därför har denna
livsgärning i en del släktled gett vika för en lika
nedärvd dödsgärning, viljan att taga hämnd
på släkten Arnfelt. Och större än individen,
större också än hennes vilja är gärningen, den
är människans orsak, liv och odödlighet. Detta
leder oss tillbaka till den bergmanska
fatalismen, men det leder också tillbaka till
Bergmans uppfattning av den obestämbara
jagförnimmelsen. Det är säreget, att just den svenska
författare, som mer än någon annan anses
vara mästaren i att framställa levande
individer, ofta nästan alltför särpräglade,
"krume-lurigt" originella individer, är den diktare,
som mer än någon annan lagt tonvikt på och
framhävt det individuellas relativitet. Detta
kan möjligen bero på att Hjalmar Bergman
egentligen inte alls ville framställa individer,
utan mänsklighet i all dess svaghet och ynke-
dom ; med den ganska skrämmande
skarpsynt-het, som utmärkte Bergman i psykologiska
ting, insåg han nog att individen som sådan
är någonting förfärligt sällsynt, en individ
förutsätter ovanliga begrepp som mognad och
oberoende, känslor av ansvar och mod. Hans
egna människors särdrag däremot liksom
mänsklighetens i det stora hela äro nyckfulla
och ofria, uppkomna som på trots, de utgöra
den enskildes hemliga revoltförsök mot
ickeindividualiteten, mot driften att sugas in i den
stora gemenskapssjälen, massjälen, som
överallt ligger på lur bakom begrepp som släkt,
börd, yrke, nationalitet. De bergmanska
människornas stora svaghet är den vaga jag- och
viljeförnimmelsen, den kommer dem att sky
massan, därför att de äro medvetna om
lättheten att drunkna i den. Dragningen mot kaos
är en grundläggande drift för människan, och
Hjalmar Bergmans diktning och
människoanalys belyser fascinerande just denna
kaosdrift, människans innersta hemliga sugning
mot tomheten. Mirjam Tuominen
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
