Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
utsökt njutning att läsa. Man fäster sig särskilt
vid några dikter med stockholmsmotiv, som bär
vittne om att den djurgårdsvår som diktaren
skildrar haft en motsvarighet i hans eget hjärta.
Zilliacus’ vers är inte särskilt böjlig. Men
stelbentheten motvägs av en stor behagfullhet.
Några dikter med motiv ur den grekiska
mytologien har en förunderlig pregnans och man har
svårt att tro att deras skapare redan har sin
sextioårsdag långt bakom sig. Särskilt märklig
synes mig den dikt vara där svanen talar till
Leda. Den slutar:
Mina hårda kyssar bita röda märken i det vita,
när min starka vinge svept dig i ett moln av mjuka
dun.
Munnen bränner. Brösten ömma. Och ändå, du trott
dig drömma,
tills du från din kudde plockar ett av mina vingars
fjun.
Zilliacus har ofta fått höra att han står i starkt
beroende av den grekiska lyriken. Som
uttolkare och översättare har han först och främst
hyllats. Hans egen dikt har förvisso en av sina
rötter i klassisk mark, men är till sitt grund-
väsen modern och fast rotad i Finlands jord.
Men i denne diktares allmänna läggning finns
något som för tanken till Medelhavet och till
den grekiska konsten sådan vi vanligtvis
uppfattar den. Detta livet med dess glädjeämnen,
dess skönhet och dess smärta är honom nog.
Metafysiska spekulationer är honom fjärran.
Varje form av nordisk mystik och
oändlighetslängtan likaså. Hela den religiösa livssfären
synes ej existera för honom. Någon längtan bort
finner man aldrig i hans vers. Hans längtan
gäller alltid platser och människor här på
jorden. Därför att han så ivrigt hänger fast
vid livet blir hans bilder därifrån av stor och
inträngande skönhet. Det finns ju ingenting
annat. Det gäller att hålla fast varje minne
om det så också bara är en sliten sko i en
garderob. Hans dikt rör sig i endast en
dimension. Den är vad många skulle kalla föga djup.
Men var och en har sin roll som han inte får
svika. Och Emil Zilliacus sviker aldrig. Han är
— värdigt och lugnt — sig själv och man läser
hans dikter med tacksamhet.
Olof Lagercrantz
Selma Lagerlöfs efterlämnade skrifter
Selma Lagerlöf: Från skilda tider. I.
Bonniers 1943. 9:50.
En av de stora litterära händelserna under
hösten var att Selma Lagerlöfs efterlämnade
skrifter började givas ut. Verket, som är
planerat i två volymer, bär titeln "Från skilda
tider", och utgivaren doktor Nils Afzelius har
för det första band, som nu föreligger, ur det
rika material han samlat och ordnat, valt ut
en rad berättelser, legender och sagor, av vilka
de äldsta härröra från 1890-talets början, de
yngsta från 1930-talets slut. Det har blivit en
minnesbukett där varje blomma har sitt värde
dels genom sin färg, sin doft eller sin
karakteristiska form, dels genom de tankar och de
minnen den framkallar, en minnesbukett lika
angenäm för den stora litteraturintresserade
allmänhet, som endast vill njuta av dess
behaglighet och skönhet, som för de litteraturbotanister,
vilka stå redo med lupp och pincett ivriga att
utröna till vilken klass och familj i den lager-
löfska floran var och en av dessa blommor
skulle kunna räknas.
Hela Selma Lagerlöfs utveckling kan avläsas
i denna bok. Hennes kamp för en egen stil och
en egen särpräglad form speglas i den, och det
finns i den prov både på det patetiskt-lyriska,
färg- och det ljöverlastade skrivsätt hon
försökte på 90-talet och på den lugna epik, den
klara, rena prosa som är hennes mogna
författarskaps märke. Den väg, som förde henne
från 90-talsromantikens festliga pomp och
äventyrliga prakt in i den vardagens och
verklighetsbundenhetens inte mindre underbara värld, som
är hennes egentliga rike, avtecknar sig tydligt.
De flesta av de berättelser som ingå i den nu
utgivna samlingen måste ses i relation till Selma
Lagerlöfs av henne själv utgivna verk. De äro
antingen spånor som fallit bort under arbetet
eller också det frö, det första utkast, ur vilket
en större fantasiskapelse vuxit fram.
"Riddar-dottern och havsmannen" och "Stor-Kerstin och
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
