Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
tiker kan ibland, inför en svårkritiserad bok,
varken göra författaren, sig själv eller den
eventuella allmänhet som önskar veta om boken
bättre tjänst. Det svårdefinierbara, melankoliska,
en smula tyskt metafysiska, krigshärjade och
trötta grubblet i Ruins bok är på många, ofta
negativa, sätt tankeväckande. Men kontentan av
boken förefaller mig vara ovisshet. Och då har
den kanske också, med sina oförnekliga
sidoblickar på det politiska dagsläget, sagt mig sitt
egentliga ärende. Gunnar Ekelöf
Arvid Mörnes essayer
Arvid Mörne: Det övergivna samvetet.
Uppsatser i urval. Bonniers 1943.
6:50.
Det finns säkert ganska många som i likhet
med undertecknad under dessa
världsskymningens och våldspolitikens år har kommit att
betrakta Arvid Mörnes författarskap som en
rent personlig välgärning. Givetvis kunde inte
den känslan ha uppkommit om det inte hade
varit frågan om en benådad konstnär. Men
den saken har inte varit ensamt avgörande.
I minst lika hög grad sammanhänger den med
hans omutliga frihetspatos, hans manliga
redbarhet och höga etiska allvar. Det har varit
som att höra sanningens egen röst, tung,
obeveklig och anklagande, utan fruktan och utan
varje hänsyn till vad som av en eller annan
anledning just nu kan anses lämpligt.
Därför har man också anledning att med
en alldeles särskild tacksamhet hälsa det urval
av hans uppsatser från 20-talet till och med de
sista åren som nu föreligger i bokform under
titeln "Det övergivna samvetet".
Boken har råkat komma ut vid en tidpunkt
då Finland genom ödenas skickelse har bragts
i en viss motsättning till de övriga nordiska
länderna. Situationen måste i själva verket
förefalla Mörne och den liberala
finlandssvenska kulturkrets han tillhör ganska
paradoxal. Den makt mot vilken skalden tidigare
har riktat några av sina mest vredgade
dia-triber har med brutalt våld brutit sig in i den
nordiska syskonringen för att trampa lag och
frihet under fötterna — men den har
samtidigt råkat bli Finlands bundsförvant. Hade
Mörne publicerat sin bok tidigare hade han
kanske kunnat säga mera och hans ord hade
måhända förmått väcka ett än mera
oreserverat gensvar på denna sidan Bottenhavet. Så
mycket större blir nu tacksamheten över vad
som ändå sägs; diktarens ord blir i en
alldeles särskild grad till en brodershälsning i en
ond och mörk tid.
I några av uppsatserna diskuterar Mörne
kristendomens ställning i nutidens kulturkris;
de innehåller utan tvekan något av det mest
väsentliga och vägande som överhuvudtaget
sagts om detta brännande problem. En i
begränsad mening troende kristen är Mörne inte,
men den som har läst hans lyrik vet att han
är en djupt religiös natur och att han har en
levande känsla av de kristna värdenas
oumbärlighet för kulturens bestånd. Titelessayen
är ett debattinlägg om Oxfordrörelsen från
den period då den stod i diskussionens
förgrund. Jag kan inte finna annat än att
författaren med obarmhärtig klarsynthet satt
fingret på rörelsens svagheter: "Men ifall de
trogna, som börjar om, sedan inte håller ut
i ’ärlighet, renhet, osjälviskhet och kärlek’
under den Helige Andes diktatur, så blir det
vunna goda ett ont. Varje misslyckat
massförsök att komma upp ur kärret ökar — i mycket
vidare kretsar än man tror — den förrädiska
tröttheten, som efter världskriget tynger alla
tänkande kulturmänniskors sinnen."
Men Mörne har också blicken klar för det
riktiga i Oxfordrörelsens utgångspunkter:
individen måste förvandlas om mänskligheten
ska ha den ringaste utsikt till räddning undan
katastrofen, och den förvandlade människan
måste leva under förpliktelsen till aktiv
handling. Vi måste åter komma i kontakt med den
nästan bortglömda realitet som heter samvetet.
Man återfinner här även artikelserien om
"Den beträngda kristendomen", tidigare
publicerad i Göteborgs-Posten, och fäster sig
särskilt vid den djupborrande analysen av trons
betydelse för de kämpande soldaterna:
krigaren måste besjälas av höga ideal om han ska
kunna gå i döden, han måste ha någon form
av religion, vore det också det eländigaste
surrogat.
Mörne tror på nödvändigheten av en kristen
renässans; han ser klart att nedbusningen följt
i avkristningens spår. Därmed förnekar han
dock inte den väldiga kulturgärning som ut-
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
