- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIII. 1944 /
109

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - ”Vercors”: Havets tystnad. Novell. Till svenska av Elsa Thulin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HAVETS TYSTNAD

att deras anförare, Drieu La Rochelle, själv
skrivit: "Så gott som hela den franska
intelligentian, nära nog alla franska skalder äro mot
oss."

Detta må vara nog sagt. Dessa män komma
att försvinna under trycket av nationens förakt,
och man kommer inte ens att jubla, när de dö.

Samtidigt har ett lika stort antal av våra
författare — och de bästa — i landsflykt
upprätthållit den franska tanke- och yttrandefriheten.
Frankrike har förmenats att ta del av vad män
sådana som Bernanos och Maritain (för att nu
blott nämna dessa båda namn) ha skrivit, sedan
olyckan drabbade vårt land, och likväl talar
man nu hos oss om Maritain och Bernanos
såsom om bärarna av Frankrikes heder, "vår
andas stämma i världen". Man talar ofta om
dem, även om man nödgas göra det viskande.

Vad de övriga beträffar — alla de övriga —
har jag icke samvete att nämna dem: det finns
storheter man icke vågar vidröra av fruktan för
att röja dem.

Jag skall icke ånge några namn, ty ett namn,
som omnämns här, kan betyda fängelse, ja, till
och med döden, för någon därhemma. Och
likväl skulle en sådan namnlista bli lång.

Det är först och främst alla de, som beslutat
att ingenting ge ut, så länge ockupationen varar
och vilka — i likhet med den gamle mannen
i "Havets tystnad", som nu publiceras —
iakttaga absolut stumhet inför fienden. Dessa
författare ha icke inlåtit sig på någon som helst
kompromiss. Bland dem finnas många, som
icke ägde andra tillgångar än sitt arbete och nu
leva i det yttersta armod. Andra ha redan hunnit
till en så hög ålder att de komma att gå miste
om den sista glädje livet kunnat skänka dem:
att få se sina sista verk utgivna av trycket.

Alla fortsätta de att skriva i skymundan
— för sig själva och för framtiden. De fortsätta
att leva enligt sina egna sanningsbegrepp, och
säkerligen ligga hos dessa tystnadens skriftstäl-

lare tungt vägande vittnesbörd och vänta på att
få skåda dagens ljus.

Till tystnadens skriftställare höra även de som
rakt i ansiktet på fienden i tre års tid förmått
protestera mot förtrycket, mot förlusten av
friheten, mot blodbaden på oskyldiga människor,
mot fegheten och förräderiet; de som vässat
sina tankar för att förläna varje mening
dubbeltydighet, de som under elegiens täckmantel
kallat till vapen, de som bäddat in harpunen
i honung och kroken i deg — de som skrivit
blott för att deras tystnad skulle överrösta deras
ord.

Det tarvades skicklighet för att lyckas göra
detta; deras skicklighet var överlägsen, den var
sådan som blott människor med en tusenårig
litteratur bakom sig kunna uppnå, en
skicklighet, som fulländats genom att brottas med alla
tänkbara historiska situationer.

Censuren var för det mesta blind eller
inskränkt, men folket lät aldrig lura sig. Den
litterära kritiken gav många av våra mest
framstående intelligenser tillfälle att ge uttryck åt
sin antityska inställning. Våra unga skalder
begagnade lyriken såsom uttrycksmedel för att
egga till motstånd.

Detta är måhända den enda förklaringen till
att poesien efter kriget upplevat en ny vår i
Frankrike. Det finns bilder och
ordsammanställningar, vilka icke kunna fattas av andra än
av dem som från förfädren ärvt en subtil känsla
för språkets egenart.

Fienden hade intet vapen i beredskap att
möta poesien med. Slutligen böra här nämnas
tystnadens modigaste skriftställare: de som vigt
sina pennor till den hemliga kampens tjänst.

Journalister, skriftställare och filosofer ha
slutit sig till de friskaror, som kämpa på
Frankrikes jord, till sabotörerna i fabrikerna, till de
ledare, som samla en armé för den dag, då
upproret mot fienden-förtryckaren skall bryta lös.

Jag har sett skriftställare förföljas och nödgas
att oavlåtligt byta vistelseort, jag har sett dem

109

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1944/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free