Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - ”Vercors”: Havets tystnad. Novell. Till svenska av Elsa Thulin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAVETS TYSTNAD
liv eller död. För att erövra räcker det med
styrkan men icke för att behärska. Vi vet mycket
väl att en armé inte räcker för att behärska.’ —
’Men på bekostnad av själen!’ ropade jag. ’Inte
till det priset!’ — ’Själen dör aldrig’, sade han.
’Den har gått igenom värre saker. Den föds på
nytt ur sin egen aska. Vi måste bygga för tusen
år framåt, och då måste man först riva ned.’
Jag såg på honom. Min blick trängde ända till
djupet i hans ljusa ögon. Ja, han var uppriktig.
Det var det som var det mest fasansfulla."
Han spärrade upp ögonen som om han inför
sig skådat ett avskyvärt mord.
"De kommer att göra som de säger!"
utbrast han som om vi inte skulle ha trott honom.
"Systematiskt och målmedvetet! Jag känner de
där fanatiska djävlarna!"
Han ruskade på huvudet likt en hund, som
har ont i ett öra. Mellan hans sammanbitna
tänder trängde ett högljutt jämrande O-o-o!
Han stönade likt en bedragen älskare.
Han hade inte rört sig ur fläcken. Stod stel
och rak kvar i dörröppningen med armarna
hängande längs sidorna som om händerna varit
av bly; och han var blek — hans ansikte var
inte vaxgult utan gråvitt likt gipset i fallfärdiga
murar med vita fläckar, där salpetern tränger
igenom.
Jag såg att han gjorde en ansats till
bugning. Han lyfte ena handen, sträckte fram den
mot min brorsdotter och sedan mot mig med
handflatan nedåtvänd och med lätt krökta
fingrar. Så knot han den och skakade den lätt,
medan uttrycket i hans ansikte spändes som av
vild energi. Hans läppar öppnades till hälften,
och jag trodde att han ämnade tillropa oss en
eller annan uppmaning. Jag trodde — ja, jag
trodde att han ämnade uppmana oss till revolt.
Men icke ett ord kom över hans läppar.
Munnen slöts ånyo och sedan ögonen. Så sträckte
han på sig. Med händerna strök han sig
uppefter kroppen, och när de nått i jämnhöjd med
ansiktet, utförde de några underliga rörelser,
som närmast liknade åtbörderna i de rituella
danserna på Java. Så fattade han med bägge
händerna om tinningar och panna och tryckte
lillfingrarna hårt mot de slutna ögonlocken.
"De sade till mig: ’Det är både vår rätt och
vår plikt!’ Vår plikt!___Lycklig den som så
enkelt och säkert finner vägen till sin plikt!"
Så lät han åter händerna sjunka.
"Vid skiljevägen uppmanar de en: Tag av
åt det hållet.’" Han skakade på huvudet. "Men
den vägen, den leder inte upp mot
bergstopparnas ljusa höjder, den för ned mot en dyster
dal, den förirrar sig i mörka, stinkande djup!...
O Gud! Uppenbara för mig vägen till min
plikt!"
Han sade — han nästan skrek:
"Det är strid — det timligas stora kamp mot
det andliga!"
Han stirrade i ömklig förtvivlan på den
snidade ängeln över fönstret, den extatiskt leende
ängeln, som strålade av himmelsk ro.
Plötsligt vek det spända uttrycket från hans
ansikte och stelheten från hans kropp. Han
böjde huvudet en smula men lyfte det åter och
sade lugnt och obesvärat:
"Jag åberopade mig på mina rättigheter och
begärde förflyttning till en division i
stridslinjen. Slutligen beviljades mig den begärda
ynnesten; i morgon får jag ge mig av."
Jag tyckte mig se skymten av ett leende spela
kring hans läppar, när han tillade:
"Till helvetet."
Han lyfte armen mot öster — mot de ändlösa
slätter, där kommande skördar skola ha gödslats
med lik.
Det gjorde mig ont att se min brorsdotters
ansikte. Det var blekt som månstrålar. De
halvöppna läpparna liknade randen av en opalvit
kalk och förvredos så att hennes ansiktsuttryck
påminde om de grekiska tragediernas masker.
Och vid hårfästet såg jag svettdroppar icke
sippra utan spruta — ja, spruta fram.
Jag vet inte om Werner von Ebrennac märkte
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
