Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Men den som dröjer länge tröttnar snart
och åldras sorgligt och berövas mycket.
Han finner fiender varhelst han strövar
och råkar ut för ränker, och hans död
blir inte lätt, i fall han dröjer länge.
Johannes Edfelt
Judiska dikter
Ragnar Josephson: Valda judiska dikter.
Bonniers 1943. 3: 75.
"Tidens tragiska händelser", säger Ragnar
Josephson i en efterskrift till sin diktsamling,
"ha gjort, att dikterna från min ungdom åter
ges ut i urval." Motiveringen är spartanskt
knapphändig och kan tydas på flera sätt.
Dikterna handlar om judefolket, om dess
förödmjukelser, lidanden och kval, om dess
sammanhållning i förskingringen, dess gudstro
och längtan. De senaste årens ohyggliga
händelser ger givetvis en sådan dikt förnyad
aktualitet. Man misstänker dock att ett skäl av
mera personlig art spelat en större roll för
Josephson, då han plockat fram de
diktsamlingar han gav ut för ett trettiotal år sedan.
Inledningsdikten talar om det judiska arvet.
Mången med judiskt blod i ådrorna har förts
mot "fria banor" medan hans bröder ännu
släpar i ghettot. Mången frestas att glömma
sitt ursprung liksom en son som glömmer sin
fattiga mor. Han är en usling, en man utan
hjärta och diktaren vill ej vara en av dem.
Dikten slutar med en öppen deklaration, en
dubbel trohetsförklaring: till Sverige och till
det judiska blodet:
Till varje offer är jag redobogen
det ädla folk, som mig en fristad skänkt.
Det folk, som våldet härjat, hatet kränkt,
djupt i mitt judehjärta är jag trogen.
Liksom så mången annan svensk pressas
Josephson hårt under det andliga tvång som
vår neutralitet, trots den gynnsamma
undantagsställning den bereder oss, utövar. Och
hans judiska börd skärper problemet. Det är
honom förnekat att lida yttre förföljelse med
rasfränderna i Europa, att i handling ge
uttryck åt sitt patos, och just därför har han än
en gång öppet velat bekänna sig till dem. Det
är ett ädelt ställningstagande, som man känner
djup respekt inför.
Josephson är en snillrik man. Men prosan
är hans element, ej versen. Hans poesi är
sällan särpräglad och arbetar gärna med
formler och rytmer från äldre svensk poesi.
I "Överlöparen" finns det till och med toner
från Runebergs "Sveaborg". Det är dock
anmärkningsvärt att denna ungdomspoesi står
sig så pass bra som den gör. Den skrevs i en
lidelse som tiden ej rått på.
Bokens intressantaste avdelning är dock den
som rymmer några översättningar av
ny-hebreisk lyrik. Här har Josephson samarbetat
med Marcus Ehrenpreis. Underbara i
intensitet och formsättning är ett par dikter av
Chajim Nachman Bialik. Särskilt då "Ödsliga
voro dagarna" som ger uttryck åt det judiska
folkets messiaslängtan. Olof Lagercrantz
Roman om en svensk
frihetskämpe
Harry Blomberg: Jacobs dröm. Wahlström
& Widstrand 1943. 9: 50.
Historien om moraprosten Jacob Boëthius
har lockat Harry Blomberg till litterära mödor.
Boëthius uppträdde i slutet av 1600-talet mot
det karolinska enväldet och brännmärkte i
skrifter till den unge Karl XII kungens suveräna
självhärlighet som ett brott mot Guds majestät. I en
föregående bok, "Mäster Jacob", skildrades
Boëthius’ liv fram till den tidpunkt då domen fallit
över honom som högförrädare 1697.
Dödsdomen förvandlades till livstids fängelse. Och
det är denna fängelsetid, som den andra delen
av Blombergs historiska roman i huvudsak
behandlar.
Det är det viktigaste avsnittet i denne
märklige frihetsmartyrs öde, som vi här får ta del
av. Blomberg låter oss följa fången på hans
via dolorosa genom tretton långa fängelseår.
Största delen av skildringen upptas av Boëthius’
upplevelser på Nöteborgs slott borta vid Ladoga.
Här satt han fången till 1702, då ryssarna intog
fästet och lät Boëthius jämte de överlevande av
besättningen få fritt avtåg. Färden gick till
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
