Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Vardagsliv och häxsabbat
Albert Olssön: Femte akten. Tiden 1943.
8: 50.
Ivan Sjögren: Korpen från helvetet. Bonniers
1943. 6:25.
Den halländske författaren Albert Olssön,
som tidigare gjort sig känd genom
bonderomaner, där händelserna utspelas i förfluten
tid, har med "Femte akten" skapat en
nutidsroman. Miljön är Skåne; protagonisterna i det
familjedrama, som författaren rullar upp, är
en prästman med stark moralisk ansvarskänsla,
hans son, som känner familjebanden tryckande
och försatt i ett olyckligt läge ger vika för
farbrodern, denne stryktäcke cyniker, vidare
Folkes fästmö Agnes, dotter till en
kyrkvaktare, och kyrkoherdens maka, prövad av livet
men ganska överlägsen i sin lugna hållning
gentemot de anstormande olyckorna.
Atmosfären i denna prästfamilj skildras med
stor trovärdighet. Kyrkoherdens strid mot det
så kallade dansbaneeländet har författaren
återgivit på ett sätt som fängslar vårt intressie.
Också den centrala konflikten, studenten Folkes
strid mellan hederskänslan och de fega
flyktimpulserna, då han ser sitt förhållande till
Agnes bära frukt, belyses skarpt och riktigt.
Den enda figuren som verkar något chargerat
tecknad är kyrkoherdens bror
handelsresanden, en ovanligt vämjelig parasit och odåga.
Han har blivit till en demonisk figur, men
demonien har här en smula kvasiromantiska
drag. Det gäller också, fast i ringare grad, om
bydåren Jöns.
Eljest utmärkes Albert Olssons roman
genomgående av vederhäftighet. Han är realist: man
märker att man har med en man att göra
som begrundat livsintrycken, som studerat den
miljö han gått att skildra och som har en
långtifrån ytlig kännedom om
människonaturen. Kyrkoherde Morlandius framstår till slut
som en tragisk gestalt: han har fört striden
mot det han anser för ont; han får till sist se
sig ensam och övergiven i sin kamp, bedragen
och smutsad.
Albert Olsson höjer sällan rösten, han
predikar inte och går inte omkring med
pekpinne. Hans stil är kanske inte särskilt
uttrycksfull och originell, schablonmässiga fraser
kan understundom inmänga sig, men där den
är som bäst utmärkes den av en lugn
saklighet. "Femte akten" är överhuvudtaget ett
aktningsvärt verk av en ambitiös och
verklighetskär berättare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
