Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Kaj Munk: Före Cannae. Dramatisk scen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAJ MUNK
Fabius (in med ett litet följe av romare).
Ja, jag är alltså Quintus Fabius Maximus —
jag har gjort mig mödan att komma hit på
grund av en privat önskan att få ett samtal med
er fältherre. Det är ju inte den bästa tiden på
dagen, men en senare tidpunkt vore kanske
ännu sämre. Om er fältherre har lagt sig att
sova, ber jag er förmå honom att stiga upp
eller åtminstone föra mig till hans säng. Och
om han inte har gått till vila än...
Hannibal. Här står han.
Fabius. Här? Var?
Hannibal. Hannibal -— det är jag.
Fabius. Aha. Jaså, det är du. Jaha. Då har
du alltså inte gått till vila. Då behövde jag
knappast så många ursäkter som jag fann det
passande att komma inramlande med. Jaså! Du
är alltså Hannibal. Det borde jag ha kunnat
förstå själv. Men jag ser inte så bra längre.
Jag har alltid hållit mig med etiopiska
älskarinnor, de där från höglandet, du vet, de är som
ett bad i en källa efter en storm i öknen. De
vederkvicker kroppen, men de tar på ögonen.
Och ålderdomen gör inte det hela bättre, nej,
det gör den sannerligen inte.
Hannibal. Vill du inte ta plats? Jag kan
bjuda på nymjölkad getmjölk.
Fabius. Getmjölk — uppriktigt talat —
getmjölk — ursäkta att jag smakar på ordet. Men
i fråga om mjölk har mitt minne också försämrats
på sista tiden. Däremot har jag en liten
lädersäck här i bältet — min tunga har benägenhet
för att spricka — därför brukar jag alltid laga
att jag kan fukta den. Om det inte generar dig ...
Hannibal. Inte alls.
Fabius. Du vill väl inte göra mig äran och
glädjen att smaka ...
Hannibal. Jag för min del förtär aldrig
annat än vatten och mjölk.
Fabius. Gud vare lovad! Gud vare prisad
och lovad! Om mjölk kan få dig att utföra
sådana bedrifter, hur långt skulle du då inte
gå oin du drack vin.
Hannibal. Jag bjuder den romerske
fältherren välkommen i feniciernas läger.
Fabius. F. d., käre Hannibal, före detta
fältherre. Nu är det herrarna Paulus och Varro
som har huvudansvaret, i varje fall om det går
bra. Går det illa, är det aldrig ...
Hannibal. Önskar du tala med mig i enrum?
Fabius. ... är det aldrig ur vägen att ha
haft en erfaren räv som Fabius med i rådet. —
Enrum, sade du! Min far sade alltid: "Enrum
är förbehållet kvinnorna. Ha aldrig vittnen på
vad du tar dig för med en flicka och alltid
vittnen på vad du tar dig till i sällskap med
män." Emellertid — i betraktande av det
extraordinära i situationen — enrum, sade du —
nåja, låt gå för det!
Hannibal (gör ett tecken. Be blir ensamma).
Vem har sänt dig hit, Fabius Maximus?
Fabius. Sänt och sänt! Har jag blivit sänd?
Om jag nu bara visste vad jag ska svara. Ska
jag säga: Guden? Ska jagsäga: instinkten? Ska
jag säga -— jag vet inte vad jag ska säga. Jag
kommer inte från Varro. Jag kommer inte från
Paulus. De skulle båda göra högst kostliga
miner om de fick nys om den här lilla
barscenen. Jag kommer från mig själv. Jag är till
åren kommen. Jag kan dö innan jag hinner få
alltför många önskningar till uppfyllda. En av
dem har länge varit att få se den mans ansikte
som har vållat oss romare det här bryderiet.
Hannibal. Det ansiktet har jag försökt visa
dig många gånger. Det är inte mitt fel att du
alltid vände ryggen till när jag kom.
Fabius. Tyckte du det var tråkigt att jag
gjorde det?
Hannibal. Uppriktigt talat tyckte jag det
var tråkigt.
Fabius. Det var också meningen. Jag fick
alltså min vilja fram, märker jag.
Hannibal. Ja, Fabius Maximus, i så måtto
hade du framgång gentemot mig. Du lyckades
alltid fly. Men den framgången räckte inte inför ditt
folk. De kallade dig Sölaren. Och de avsatte dig.
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
