Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Kaj Munk: Före Cannae. Dramatisk scen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRE CANNAE
Fabius. Fastän jag var den ende fältherre
som inte lidit något nederlag i detta krig.
Hannibal. Kom ihåg att romarna är ett stolt
och tappert folk. De är inte vana att nöja sig
med att inte lida nederlag. De är vana vid
segrar. Att proppas fulla med segrar. Herrarna
Varro och Paulus — när har de tänkt angripa
mig? Eller har de avstått från att angripa?
Fabius. Vi har åttiotusen man.
Hannibal. Jag har hundratjugutusen.
Fabius. Du minns fel. Du har femtio. Inte
mindre och absolut inte mer. Dina trupper har
drabbats av sjukdom och lider av dålig föda.
och deras vapen är slitna. Vi har åttiotusen.
Hannibal. Du sade hundratjugutusen förut.
Fabius. Gjorde jag det? Då ljög jag. För vi
liar bara åttio. Väl utrustade, vid god hälsa och
lämpligt hull. Det finns över hundra senatorer
i hären, och stridsmoralen är hög.
Hannibal. Den här gången tänker ni alltså
slå mig. Och därför kommer du för att ge
mig det vänskapliga rådet att fly utan strid?
Fabius. Du betraktar mig som en gammal
idiot. Du har rätt, det är jag helt säkert.
Detsamma tycker man hemma i Rom. Och det är
det som är förtroendeingivande hos mig. Du,
Hannibal, du är ett geni, det erkänner vi alla,
och vi tackar Jupiter för att du inte är född hos
oss. Det värsta öde som kan drabba ett folk är
att bli hemsökt av ett geni. Ett geni är besatt av
den fixa idén att det kan få bukt med oss
idioter. Det kan geniet aldrig. Därför är det förlorat.
Hannibal. Kommer du alltså hit för att göra
mig till idiot?
Fabius. Vad är det egentligen du vill?
Förstöra Rom. Gott. Och vad är det Rom vill?
Förstöra Kartago. Gott. Men se jag — vad vill
jag? Ja, vem är jag? Jag är en gammal man,
så gammal att jag har blivit människa. Jag är
sådan, att fastän jag bor i Rom, tycker jag
att det är ungefär lika litet vunnet med att
utplåna den ena eller den andra av de två städerna.
Jag har fem barn och tretton barnbarn. Jag
tycker om att se barn leka. Och jag inbillar mig
att barn i Kartago leker nästan på samma sätt
som barn i Rom. Det är en sak. En annan sak
är att Rom behöver handla och Kartago behöver
handla. Jag handlar hellre med en stad än med
en grushög, eller hur?
Hannibal. Dina argument gör inte något
intryck på mig. Jag är inte gift, jag har varken
barn eller barnbarn. Jag vet inte om att jag
har sett barn leka. Och jag är inte affärsman.
Det sätt varpå jag helst handlar har ingenting
med pengar att göra.
Fabius. Har du inte barn, kan du få. Och du
har väl ändå själv varit barn och lekt en gång.
Hannibal. Det — har jag kanske.
Fabius. Där ser du. — Men nu ska du få
höra: när jag föreslår någonting i Rom, skrattar
de åt mig. Och när de har slutat att skratta, gör
de som jag har sagt. För de tycker om det gamla
skrället. När du föreslår någonting i Kartago,
skär de tänderna mot dig, för de tycker inte om
dig, men de böjer sig för ditt geni. Hannibal,
låt våra båda härar slå sig till ro! Låt oss fara
var och en till sin stad och säga:"Vi vill ha fred
med varandra i stället för att förgöra varandra
till glädje endast för våra gemensamma
fiender." Barnen kan fortsätta att leka på båda
sidor om havet och fartygen kan fortsätta att
föra sin lycka och blomstring från kust till kust.
Hannibal. Hur länge kommer den freden att
vara ?
Fabius. Ingen fred är evig. Men var dag
freden varar är en välsignelse.
Hannibal. Och så talar krigsmakten Roms
överste fältherre! Hur kan ett folk på bara
drygt tjugu år bli så senilt? Er ställning måste
sannerligen vara kritisk när man sänder dig till
mig med ett så löjligt anbud.
Fabius. Jag har åttiotusen man, du har bara
femtio.
Hannibal. Jag visste inte att en varg kan
bli så tandlös att den slutar som ett får. Rom
ber om fred. I århundraden har ni vadat fram
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
