Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Per Vogt: Hans E. Kinck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER VOGT
er skrevet en sammenfattende kritisk analyse av
denne mann som synes å rake höit opp over
noen samtidig i norsk diktning. Han er så rik,
så mangfoldig, så selvmotsigende i sine månge
kaprisiöse utbrudd, så sammensatt og dunkel,
— men samtidig så utpreget, så lærd, så
dypt-gravende i sine historiske diktnings-syner at det
skal holde hårdt å finne en kvalifisert kritiker
som kunde klare opgaven i sin helhet. Det
er forsåvidt karakteristisk at i det «Eftermæle»
som blev utgitt ett år efter Kincks död for
sjutten år siden var det vurderende artikler
av folk med så forskjelligartet arbeide innen
åndslivet som professor de Vries fra Holland,
Sven Lange fra Danmark, Anders Österling
fra Sverige og fra Norge historikeren Edvard
Bull, orientalisten Sten Konow og teatermannen
Halfdan Christensen! For Kinck var så lærd,
hans innsikt så umåtelig og hans vingefang så
mektig.
Opgaven, å tolke Kinck, å plasere ham, å
lodde ham tilbunds og få redet ut alle de
ufattelig mangslungne trådene som hans
dikter-naturell består av vil en gang bli löst. Mange
vil nokk pröve sig, og mange brekke nakken
på opgaven.
For et par år siden kom det på Kincks forlag
ut et förste famlende försök på en större
analyse : «Hans E. Kinck. Grunnmotiver i hans
diktning» av Dina Lea.1 Her er försöket både
velment, grundig og medlevende, — og resultatet
allikevel langtfra godt. Stoffet er for stort for
andre enn meget overlegne ånder. Og Dina
Lea er ingen Brandes.
Forfatterinnen har åpenbart arbeidet så
mange tunge år med sitt stoff at hun er
komet det altfor nær inn på livet, hun er
druknet i den Kinck’ske mangfoldighet og
underfundighet og har ikke klart å reise sig og gi
noen syntese. Hun har mistet översikt og
sam-menheng og tilslutt helt opgitt å få form på
boken som lider smertelig under det meget
1 H. Aschehoug & Co., Oslo 1941. 244 s.
elementære, — komposisjon. Hun har
produ-sert et «klunger-kjerr» [nypetornskratt], for å
bli i det Kinck’ske.
Tross dette er studien både interessant og
vektig, men nyttig bare for lesere med godt
gammelt kjennskap til Kinck og med alle bökene
hans stående i hylden. Det legges frem et
umåtelig rikt kildemateriale. Arbeidet minner
om den förste, ivrige men dilettantiske
ut-gravingen av begravde byer, foretatt av
amatörer uten grundig skolering i arkeologi.
Resultatet må da bli, som ved Pompejis og
Her-culaneums utgraving — så glimrende påvist
av Egon Cæsar Corti i hans bok — at somme
steder blir verdifulle ting skuffet bort i
skyndingen, andre steder graves det altfor dypt.
Noen helhetsvirkning blir ikke opnådd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
