Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Margit Abenius: De eviga skrivtecknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARGIT ABENIUS
DE EVIGA SKRIVTECKNEN
Om man tänkte sig att den av Anders
Österling utgivna "All världens lyrik" vore författad
av en enda originalperson — hur skulle då
boken värderas? Utan tvivel som mästerverk
och klenod. Tanken, i och för sig orimlig, gör
åtminstone klart att denna lyrikantologi av
svenska tolkningar är ett verk av högt värde.
Här har med trohet, kärlek och oändlig möda
överförts till svenska några av
världslitteraturens mest essentiella ting. Skapande kraft,
tillräcklig att "bryta loss dig ur din fasta form",
är innesluten i originaldikterna, men den
intensitet och kärleksmöda som nedlagts på att
tolka dem, på ord, rader och rytmer,
representerar också omätbar andlig energi. Man hör
ibland tvivel uttalas på översättningskonstens
berättigande, och det kan inte förnekas, att om
en dikt på ett främmande språk verkligen har
blivit ens egendom, så innebär en översättning
i regel något av en besvikelse, även om den
i sig själv är aldrig så värdefull eller till och
med överträffar originalet. Det är dock inte
svårt att bemöta en sådan syn. Funnes inte de
skickliga översättarnas slagruta och ihärdiga
arbete, så skulle exempelvis den kinesiska
lyriken med sin känsloförfining och sitt spröda
natursinne vara okänt land för de flesta svenskar
liksom mycket av antikens poesi. Om Gabriela
Mistrals dikt "Att dricka" är trogen mot
originalet vet jag inte, men väl att den i Hjalmar
All världens lyrik. Dikter från främmande språk i
svensk tolkning. Urval av Anders Österling.
Bonniers 1943. Inb. 18:—.
Gullbergs översättning verkar original. En
tolkning kan vara ett förvärv i sig, alldeles oavsett
originalet.
Trohet är en egenskap som utgivaren själv
i sin inledning fordrar av en god översättning.
Troheten kan sträcka sig mer eller mindre långt:
till tankeinnehållet och metern eller till den
hemligare och väsentligare rytmen, diktens innersta.
Första strofen i Teodor Storms "Die Stadt"
lyder:
Am grauen Strand, am grauen Meer
und seitab liegt die Stadt;
der Nebel drückt die Dächer schwer
und durch die Stille braust das Meer
eintönig um die Stadt.
Och i översättning:
Vid gråa havets gråa strand
långt borta staden står,
av dimmor tyngd är takens rand,
och genom stillheten i land
entonigt havet slår.
Här är översättningen i sig utan tvivel en fin
dikt, men dock — med sitt lugn, sin
jämnhet — en annan dikt än originalet, där i de
tre stroferna tungsinnet och den karga
hemlandskänslan svallar med rytmiskt ojämna
böljeslag.
Troheten i en tolkning kan nås genom
medveten strävan, men livet, själen i den blir
kanske till sist en skänk av gudar: gnistan tänds
först när det mellan originaldiktaren och hans
tolk finns en inre frändskap och hemlig bind-
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
