Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Margit Abenius: De eviga skrivtecknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE EVIGA SKRIVTECKNEN
ning. De olika översättarnas val karakteriserar
dem också i någon mån själva. Den mest
produktive är utgivaren i egen person: mängden
av skönhetsmättade tolkningar talar om hans
vittomfattande bildning och osvenska
sensibilitet. Dikter om naturen, om livets värme och
vemod, om de tysta tingen och minnets
förtrollade trädgårdar lämpar sig bäst för hans
tolkning. Hjalmar Gullberg väljer mer
motsägelsefulla poeter med taggig kontur, såsom
Gabriela Mistrals av elementär lidelse fyllda
lyrik, där varje bild och tanke dock får en så
färgklar plasticitet. Racines "En kristens klagan
över motsägelserna som han finner i sig själv"
har en omisskännlig gullbergsk accent:
Ett krig, o Herre, mig plågar!
Två människor bo i mitt jag.
För allt som är dig till behag
vill en att mitt hjärta lågar.
Den andra, rebellen, vågar
mig hetsa till strid mot din lag.
Bertil Malmberg tolkar utsökt Hölderlins
eteriska och ljuvt stammande visioner —
överhuvudtaget förefaller Hölderlin av trion
Malmberg, Ekelund, Blomberg ha blivit särskilt
kongenialt översatt. Ekelund följer naturligtvis
också som översättare sitt säregna spår.
Michelangelos självbekännelse hör till det som ristar
sig in:
Död är för mig vad ej är heta glöden.
Min mat är blott vad bränner och förtärer.
Vad andra dö av, därav jag mig närer.
Vad andra leva av för mig är döden.
Den engelska lyriken från århundradets början
har genom diktarbröderna Asplunds och
Silfver-stolpes arbete i rätt stor utsträckning blivit
svensk egendom: här är Hardys "Trasten i
skymningen" och "En romersk väg" klenoder.
I stark kontrast till denna musa står den
originella amerikanska poesien, där mer larmande
ljud och instrument färgar rytmen — jag har
särskilt fäst mig vid Vachel Lindsays storslagna
och rörande dikt om frälsningsgeneralens intåg
i himlen, här präktigt översatt av den nyss
bortgångne Nils Bohman. En av våra yppersta
lyriktolkare är Erik Blomberg. Hans slagruta
finner alltid äkta flöden: både i djärv
modernism och i äldre tiders poesi av folkviseartad
eller hymnisk form och religiös innerlighet
beundrar man hans tolkningars natur och
friskhet. Vilken solglöd och livsglöd i Blakes dikter!
En väckande kraft strömmar ur Angelus
Silesius’ rader, avslutningen på ett stycke ur "Den
kerubiniske vandringsmannen":
Ditt liv väsentligt gör! Då världen snart förgår,
tillfället faller bort. Men väsendet består.
För att du hunnit hit får du ej stilla stå,
man måste från ett ljus bort mot ett annat gå.
Det, som du älskat mest, o mänska, är du vorden:
Gud, om du älskat Gud, jord, om du älskat jorden.
Det kunde vara intressant att i antologien följa
just denna linje, sparsamt företrädd men
väsentlig, om oavbruten personlig förnyelse och
förvandling. Ett av sina högsta uttryck finner den
i Goethes "Seelige Sehnsucht" om själen som
trår till död i flamman. Det förefaller riktigt
att återge den just i Karin Boyes tolkning —
här har förvisso funnits äkta förståelse för
budskapets innebörd:
Fången, tvingad och berusad
flyger du, mot ljuset vänd,
fjäril, tills du eldomsusad
äntligt är förtärd och bränd.
Och till dess du detta nått,
detta: dö och bliv,
vankar du som främling blott
i ett skymningsliv.
«
Den universella lyrikantologien erbjuder
— som framgår av stickproven — ett över-
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
