- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIII. 1944 /
233

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Stig Ahlgren: Hans Larssons stil. Några marginalanteckningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HANS LARSSONS STIL

gång när längtan efter en sådan dag var lika
stark som envis i den skrivandes sinne.

Det är sommar och sol, det är doft och
dagrar, kanske inte så mycket över Hans Larssons
prosa, som kan bli glanslös i sin fåmälthet, men
väl över hans tankeliv. Det är som om han
skapade sina tankar ur den elastiska
solgenomlysta atmosfären men med en uträknad tillsats
av jordrök och stugtrevnad. Han har lika fint
öga för luftperspektivet, det atmosfäriska
trolleriet — på sitt plan, i sin värld — som en Monet
eller en Sisley. Åttiotalet har gett honom "ett
avgjort intryck av solighet" heter det i
essaysamlingen med den programmatiskt
impressionistiska titeln "Litteraturintryck". I "Idéer och
makter" ska man inte bli häpen att höra
författaren utbrista: "En nation, en ståt! — vilken
varm och solig framtidstanke." I en analys av
Bjørnsons "Daglannet" avslöjas det, att i och
med att grundtanken är ett logiskt fuskverk, så
är också "doften borta". Överhuvudtaget står
det i Hans Larssons böcker liksom en aura av
dofter kring den litterära upplevelsen: "Hur
mycket läsning har icke oförskyllt fått en doft
med från sommarliv och skolferier." De stora
författarna har genom sinnesanalogierna,
associationsvägen, inkorporerats med livet i
hemmasocknen.

Det finns ingen svensk essayist som drivit
aktgivandet på de subjektiva reaktionerna inför
ett konstverk längre än Hans Larsson, fast man
väl hade väntat sig motsatsen av en filosof. Han
går längre än mästaren Jules Lemaitre. Han
var fullt ut lika mycket nervmänniska som sina
samtida J. P. Jacobsen och Bang (även Hans
Larsson har varit ung). En sådan lyhördhet som
han lägger i dagen exempelvis i sin analys av
julaftonepisoden i "Niels Lyhne" går nästan
över gränsen till det mjäkiga. Jacobsen skriver
att snön, som dolde trottoarerna, gjorde gatan

bredare. "Det verkar suggestivt på något sätt",
kommenterar Hans Larsson, "detta lilla drag,
varpå det än må bero. Man ser det, man känner
det, man sätter varsamt sina fotspår i snön"
(kurs. här). Det är i mitt tycke för mycket
prinsessa på ärten för att komma från en
fullvuxen karl.

Hans Larsson är så lite uppsvensk som tänkas
kan. Beundrare har han förvärvat oberoende av
landskapsgränser, men antagonister, där sådana
uppstått för att utspy honom ur sin mun,
har han huvudsakligast kunnat påräkna norr
om Kolmården. Visst kan det komma något
kältande över hans stil. Han arbetade inte,
som han själv säger om Oscar Wilde, med
paradoxen som kofot för att bräcka åtskils
felaktiga ingrodda föreställningsförknippelser.
Han använde finare men också mer
odramatiska och mindre uppseendeväckande medel.
Han lirkade. Han värmde med sitt resonemang
tills det som hårdnat i ett isgrepp töade upp
och föll isär. Hans metod — det har sagts
förut — var den sokratiska. Hans devis som
lärare har varit: hjälp till självhjälp. Han lärde
helt enkelt ut konsten att tänka. Det är
måhända en fördom att mediterandet skulle vara
ett skånskt karaktärsdrag. ("Vad gör ni när ni
inte tänker? — Vi bara sidder.") Men fördomen
får liv och berättigande i Hans Larssons gestalt.
Skåne lämnade han ogärna. En med hans vanor
förtrogen person tillfrågades om Hans Larsson
varit utomlands. Svaret löd: "Vad skulle han
där att göra?" Nej, han var bofast både i liv
och dikt, både i tal och tänkande. En liten
illustration till sagda förhållande har vi sökt ge
i citatsammanställningarna här ovan.1

1 Bofast, men rörlig. Tanke och fantasi var
"Odinskorparna" som gav honom rapport från världens fyra
hörn. Det är den materiella sidan av hans stil vi
undersökt. Det är framför allt den som präglats av
hans trohet mot Söderslätt.

233

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1944/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free