Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Mars. N:r 3
- Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
det fräser till i stekpannan. Syster sitter och
rabblar någonting utantill i kammarn. Edgar
lever här tillsammans med dessa två. De är inte
sex människor och inte andra än de är.
Egentligen kunde ju alltsammans vara helt
annorlunda. De kunde vara eskimåer som stack ut
näsan ur en snökoja. Men allt är just på detta
sätt."
Boken avslutas en smula abrupt: tydligen har
författaren tänkt sig en fortsättning. Man har
anledning att avvakta den med intresse, så
mycket av intuitiv klarsynthet, psykologisk
sanning och förtätad stämning som den
föreliggande volymen rymmer.
*
ZoË Myrman, ett åtminstone för anmälaren
nytt namn inom litteraturen, har bestått sin
roman något för finländska förhållanden så
ovanligt som bokcirkelformat: hennes roman
omfattar bortemot 400 sidor. Det är ett slags
familjekrönika författarinnan åstadkommit. Familjen
Drugin är en förnäm, från Ryssland till Finland
inflyttad släkt. Yngste sonen Georg gifter sig
och blir med tiden en stor egendomsägare.
Karaktärslös och nöjeslysten fortsätter han dock
sina ungkarlsvanor också efter giftermålet. Om
ett av barnen i detta äktenskap, flickan Tamara,
handlar romanens väsentligare partier. Efter sin
mors död får hon se fadern gradvis förfalla.
Ensam och törstande efter ömhet växer hon
upp, hennes passion gäller teatern, och hon får
så småningom engagemang i en landsortsstad.
Livlig är den bild författarinnan ger av livet
vid den lilla teatern. Intrigerna och
avundsjukan florerar. Där är komikern Järvinen,
snäll, supig och illa behandlad, där är den
intriganta, halvgamla primadonnan Majken Pihl
och den bortskämde förste älskaren Ulf Nässjö,
som blir Tamaras stora kärlek. Ett snedsteg med
en tvetydig baron leder för Tamaras del till
allvarliga följder: hon väntar barn, och i sin
första förtvivlan tänker hon begå självmord.
Men livsdriften segrar, och med hennes beslut
att leva vidare slutar romanen plötsligt och
oförmedlat.
Zoë Myrmans föredrag är vederhäftigt men
en smula tungt och omständligt. Något större
mått av konstnärlighet kan man inte tillmäta
hennes roman, och naiviteten i vissa reflexioner
är ganska uppenbar. Men romanen har ett
allvarligt människoskildrande syfte; att den brister
i habilitet känns egentligen inte så förkrossande:
fäsörerna, de habila är tillräckligt många ändå.
Johannes Edfelt
Diktning i landsflykt
Utenfor Norskegrensen. Utgitt av Norsk-svensk
Kunstnerkrets. Bonniers 1943.
4: 75.
Arnulf Øverland: Dikter. På svenska av
Erik Blomberg. Norstedts 1944.
1:50.
"Utenfor Norskegrensen" är en antologi av
tjugutvå norska författare i landsflykt. En litet
flyktig och improviserad prägel har nog nästan
alla bidragen: dessa dikter och prosastycken har
väl också i första hand tillkommit som
vittnesbörd och gör som sådana god tjänst. Mera
spekulativ utblick finns egentligen bara i Carsten
Frogners "Mareritt", samlingens kanske
intressantaste bidrag. Man får där ta del av en farligt
begåvad gestapomans fantasi om den
nihilistiska revolutionen, som trots alla nederlag ska
fortsätta segerrikt men på ett långt subtilare
sätt än hittills. Målet är den tyska rassjälens
triumf över världen, uppfyllandet av dess höga
terroristiska bestämmelse. Och detta mål ska
nås genom Gestapos intellektuella aristokrati,
genom en absolut hämningslös tillämpning av
"den utvidgade strategin", den moraliska
kaosprincipen. Vad som lett till bakslaget denna
gång är den småborgerliga belastningen och den
klumpiga militären. Detta tankeexperiment ger
åtminstone intressanta synpunkter på den
nuvarande situationen, men den skymtande
räddningen genom återgång till något slags klassisk
bundenhet ter sig som en tvivelaktig utväg. Den
dynamiska revolutionen är kanske en
inneboende nödvändighet för den nuvarande världen
och i så fall kan man bara hoppas att den
omhändertas av bättre krafter än de nazistiska.
Aksel Sandemose kallar nazismen för
dumhetens uppror och belyser sitt resonemang med
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:53 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1944/0268.html
