- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIII. 1944 /
253

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

några kanadensiska minnen: det dumma
rashatet mellan skandinaver och östeuropéer som
kommer en hund att blint överfalla honom för
hans galiziska stövlars skull och därigenom får
spela den enkle SA-mannens roll. Johan
Bor-cen bidrar med en annan symbolisk
hundhistoria: den väl omhändertagna hunden som
efter en tid frivilligt återvänder till sitt
sadistiska husbondefolk. Nils Brantzeg berättar om
erfarenheter under de första krigsdagarna i
Norge, och Synnöve Christensen har en
historia om hur två ungdomars tafatta
brevväxling leder till deras inspärrning på Grini och
till ett vaknande kampmedvetande. Axel
Kielland visar kanske oavsiktligt vilka ganska
barnsliga uttryck oppositionen kan ta sig mitt
ibland de mest dödsföraktande insatser. Dag
Bryntesen uppehåller sig vid en oslobos
egendomliga reaktioner i Stockholm första tiden:
utslag av ett djupt grundat ockupationskomplex.
Cora Sandel berättar om en kvinnlig flyktings
svårigheter, om d förnedrande situationer som
uppstår genom tvingande behov och
tacksamhet i förening: iakttagelser som är typiska
för denna författarinnas egen ömtåliga natur.
Sigrid Undset bidrar med ett på samma gång
självmedvetet och gråtmilt pariserminne som
faller något utanför ramen.

Flertalet av dessa norska författare är
upptagna av den politiska dagskampen, av Norges
aktuella situation, på ett sätt som en svensk,
relativt oberörd av dessa förhållanden både
praktiskt och psykologiskt, finner naturligt och
riktigt men ändå på samma gång främmande
och oroande. Det oroande ligger i risken att
denna norska inställning fixeras vid det
nuvarande läget på ett komplexbildande sätt, med
åtföljande svårigheter att sedan anpassa sig till
en förändrad värld. Det är risk att offren och
lidandena alstrar kompensatoriska
framtidsillusioner som kommer att medföra svåra bakslag
och besvikelser. Omständigheterna synes ganska
allmänt framkalla en patriotism och en
nationalism som för närvarande inte bara är
förklarlig och berättigad utan måhända innebär
den högsta nödvändighet, men därför inte ter
sig mindre betänklig för framtiden. Det ser ut
som om nazismen höll på att skrämma allt fler
tillbaka till konservatism och traditionalism, med
dithörande förhärligande av borgerlighet och

passerade livsformer. Själva frihetsbegreppet
hotas av en snäv nationalistisk avgränsning.
Nyordning under terror får dock inte leda till
skräck för all förnyelse, det skulle innebära ett
annat slags nederlag gentemot nazismen och då
vore freden i själva verket förlorad. Det
borgerlig-kapitalistiska kaostillståndet kan inte länge
hållas samman av något nyförstärkt
traditionsskal, samhällsförnyelsens problem måste lösas
om det inte ska resultera i nva katastrofer. Man
får inte glömma att också nazismen är
framsprungen ur bristfälligt lösta samhällsproblem.

*



Av diktbidragen i "Utenfor Norskegrensen"
har jag fäst mig vid PÅL Furus frihetsdikt:
med sin frodiga, livsbejakande öppenhet mot
framtiden hör den till det mest lovande. Och
Nordahl Grieg har ett par utpräglat humana,
enkelt vackra dikter, vars form tyder på att
hans mästare varit Arnulf Øverland. Denne
anses ju allmänt som Norges store
frihetsdiktare just nu, men han tillhör inte de
landsflyktiga utan sitter fängslad i ett tyskt
koncentrationsläger. Utan att ännu vara död är
han minst lika mycket martyr som den
överreklamerade Kaj Munk och en frihetskämpe av
helt annan rang än denne i det längsta
nazist-sympatiserande, reaktionäre patriot. Det skulle
inte skada om några stänk av
martyrpropagandan föll på Øverlands fångdräkt. (Vad är väl
martyren utan propagandan? Utspilld och
glömd! Inte ens Kristus skulle varit känd för
världen om propagandan hade misslyckats.)

Från början minns man Arnulf Øverland som
en bitter, dogmatiskt rätlinig radikal och
fritänkare, en idealist av litet gammalmodigt
tjurskallig typ. Hans lyrik hade en viss prägel av
fornnordisk stenstil, en ton av de gamla
tingsplatsernas lurar, av kärnfulla lagvändningar och
ordstäv. Det nuvarande återfallet i förgångna
rätts- och samhällsförhållanden har på ett
överraskande sätt gjort Øverlands diktning aktuell,
detta inte minst tack vare dess något arkaiska
prägel. Hans ord har fått den bakgrund,
ljud-förstärkande och dovt patetisk, som ger dem
auktoritet och kraft och låter dem tränga fram
till alla. Men det skulle inte förvåna om hans
lyrik förlorade sin väsentliga verkan när läget

253

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1944/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free