Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
lade skrifter, som innehålla en rad bortglömda
eller förut okända alster av dennes penna, den
mest finskurna som någonsin hanterat svensk
prosa. Nu senast står Friedländer som författare
till en Hjalmar Söderberg-bibliografi, som måste
vara resultatet av flera års oavbrutna och
oförtröttade mödor, och som tryckts endast i
femhundra numrerade exemplar. Åtminstone för den
som är lekman på det bibliografiska området
framstår arbetet som ett sannskyldigt
ymnighets-horn av lärdom, och man har svårt att
föreställa sig, att det finnes någonting av minsta
vikt som inte kommit med. Här har allt
uppspårats och bokförts med en omsorg och en flit
som imponera.
Pièce de résistance är en utförlig kronologisk
förteckning över Hjalmar Söderbergs samtliga
produkter, även de minsta spånor från
nybörjarens och mästarens verkstad. Man får bland annat
veta, att Hjalmar Söderberg först producerade
sig som nittonårig gymnasist i tidskriften
Hemvännen under pseudonymen Ossian Bark. Andra
noms de guerre som han begagnade under
sina tidigare journalistår voro Petter Eremiten
— förmodligen en genklang av hans
Kierke-gaard-läsning — samt den kvinnliga signaturen
Mary Ekeblad! Ibland roar bibliografen sig
själv och läsaren med att återge de små
brevlappar, varmed Hjalmar Söderberg kunde
beledsaga sina till Jörgens Figaro insända dikter. Det
frivola poemet "Débauche", signerat Claude,
åtföljdes sålunda av dessa ord: "Jag tar mig
friheten sända Er dessa versar med anledning
af den nobla och rationella uppmuntran Ni,
sjelf sedlig, dock konseqvent — till smakens
förädling — visat all slags finare — finare
osedlighet" samt undertecknar sig "t. f. osedlig
literatör". Dikterna "Långfredag" och "Vår
Herre" hade följesedeln: "Honoraret för dessa
poesier torde af den ärade redaktionen
godhetsfullt användas till förmån för fromma
stiftelser." Det är dylika oefterhärmligt söderbergska
små okynnigheter som försätta hans trogna i
stillsam extas, liksom också det berömda
uttalandet om den "ljust grårandiga" väst, som
han kort efter Oscar II: s död dristade sig att
bära vid Nya Dramatens invigning, och som
han fann vara "icke alltför olämplig att gifva
uttryck åt den mildt vemodsblandade sorgen
hos en enkel medborgare, som icke tillhört
hof-kretsen". Att den blide skämtaren också kunde
bitas, det framgår med härlig tydlighet av ett
befriande enquëtesvar från 1915: "’1914 års
idéer’ — jag har den äran att känna dem! De
äro inte nya. De gå som ledmotiv genom hela
världshistorien: maktbrunstens, rovlystnadens,
våldets och dumhetens ’idéer’." Det var det mod
och den klarsyn ett dylikt uttalande vittnar om
som gjorde Hjalmar Söderberg till en så
betydelsefull stridsman även i den nu pågående
världskampen, då det åter gäller kulturens och
mänsklighetens försvar mot "1914 års idéer".
Samme Hjalmar Söderberg var det som bröt
med Svenska Dagbladet 1908, då en artikel i
tidningen föranlett religionsåtal och dom mot
Knut Wicksell — det får man först nu veta
genom ett brev från honom själv till
bibliografen.
Boken innehåller vidare en förteckning över
de verk av Hjalmar Söderberg som översatts
till främmande språk, och man kan där notera,
att "Gertrud" bland annat översatts till ryska
och bulgariska, att "Pälsen" finns på tjeckiska
och esperanto, "Martin Bircks ungdom" på
holländska och italienska, mycket annat att
förtiga. De vinjetter Hjalmar Söderberg ritade till
flera av omslagen på sina böcker återgivas
också här; de originalmanuskript som finnas
bevarade ha förtecknats, och en särskild liten
avdelning är ägnad åt de schackproblem som
Ernest Thiels och Gustaf Collijns vän och
motspelare publicerade. Friedländer har letat reda
på och antecknat de parodier och pastischer
på mästarens verk som under årens lopp sett
dagen. I en ikonografi redovisas de porträtt och
teckningar, ja, till och med de fotografier av
Hjalmar Söderberg som bibliografen känner till!
Naturligtvis har i boken upptagits allt vad
som skrivits om Hjalmar Söderberg och hans
böcker, från de stora översiktsverken, över
essayerna till de obetydligaste recensioner och
artikelstumpar i de obskyraste landsortsblaskor;
fler än anmälaren kunna här med blygselns
rodnad på sina kinder återfinna egna
ungdoms-utgjutelser sorgfälligt annoterade! In i det sista
stod det strid kring Hjalmar Söderberg, och
särskilt hans bibelexegetiska arbeten framkallade
floder av polemik, som inte alltid stod på så
hög nivå. I vilken grad denne lågmälte men
obönhörlige traditionsgranskare förmådde reta
upp lidelserna, framgår därav, att själve Nathan
Söderblom lät förleda sig till en kategorisk
förkastelsedom utan att ens ha läst den bok det
rörde sig om. Och Svenska Dagbladet, Hjalmar
258
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
