Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
för vilken han varit en stödjande kamrat och
ledare" (sid. 183). I sanning en utsökt
anspelning på vederbörandes privatliv! Han
framträder naturligtvis inte öppet som antisemit
— det är ju inte salongsmässigt — men han
försummar inget tillfälle att sätta sina värdars
sämre egenskaper i samband med deras
härstamning, rör sig med gängse folkpsykologiska
klichéer som "det judiska lynnet" och fablar
om vad han kallar "den judiska optimismen"
(sid. 163) — vad det nu kan innebära.
Värst åtgången blir dock Carl G. Laurin. Hos
denne har Rabenius inte trängt under den
frivola och epikureiska ytan och har tydligen
aldrig uppfattat den heta sanningslidelse, den
mångsidiga lärdom och den enastående
hjärtegodhet som funnos därinunder. Han skriver, att
Laurin "icke alls hörde på vad någon annan
sade, om denne nu kunde få en syl i vädret"
(sid. 43). Detta är så felaktigt och orättvist
som gärna kan tänkas: Carl G. Laurin hade mer
än de flesta både öra och hjärta för sina
medmänniskor, och den som själv haft rik
erfarenhet av hans aldrig svikande intresse,
hjälpsamhet och godhet kan inte låta dylika tarvligheter
mot en död man stå oemotsagda.
Boken har livligt rosats i dagspressen.
Holger Ahlenius
Europeisk humanism
Stefan Zweig: Zeit und Welt. Gesammelte
Vorträge und Aufsätze 1904—1940.
Heraus-gegeben von Richard Friedenthal.
Bermann—Fischer Verlag.
Stockholm 1943.
Stefan Zweig var på en gång en framstående
kritiker och en betydande diktare. Hans livsverk
var präglat av en ledande idé: att vårda och
hålla den europeiska humanismen i ära. Sin
livsåskådning har han inte blott uttalat i sina
skrifter, den har också gestaltat hans liv. Vår
tids fruktansvärda händelser drabbade honom
ända in i hans väsens rot; den äkta
humanismens stora period syntes honom vara avslutad,
och i djup resignation och gränslös förtvivlan
valde han frivilligt döden som räddare och
förlossare. Men hans tankar äro och förbliva av
oförgänglig livskraft och äro nuförtiden mer
än någonsin förut ett heligt testamente för vår
generation.
Zweigs föredrag, som omspänna tiden 1904—
1940, har Richard Friedenthal samlat i
föreliggande arbete. De ge en imponerande bild av
spännvidden i Stefan Zweigs tänkande och
utgöra på samma gång ett betydelsefullt bidrag
till det europeiska andelivet under de senaste
generationerna. De genomströmmas av denna
varma kärlek, som adekvat tyder främmande
kulturkretsar för oss och låter oss varaktigt
uppleva den västerländska kulturens oförstörbara
inre sammanhang. I "Byron" framställer Zweig
den store diktaren, som förkroppsligar den
revolutionära människotypen, vilken med
ungdomlig kraft hårt gisslar sitt folks skuggsidor och
enbart följer sitt ingeniums inre röst. I "Marcel
Proust" tecknar han med konstnärlig hand
bilden av en alltsedan ungdomen av sjukdom märkt
människa, vilken tack vare sin obrutna
andliga energi helt uppgick i sitt diktarkall och
i sin litterära produktion troget och
allmänmänskligt återgav sjukbäddens dystra
erfarenheter. I "Tolstoi" karakteriserar Zweig sitt folks
trogne son, som poetiskt uppenbarade dess
innersta väsen och i sitt sociala reformarbete
ägde kraft och självövervinnelse nog att pröva
sina idéers sanningshalt på sig själv. I Friedrich
Nietzsches mor, som helt uppoffrade sig i
vården av sin sinnessjuke son, förhärligar
författaren moderskärlekens helgedom. Alla dessa
skarpsinniga och djuptborrande essayer hävda
personlighetens rätt. De skildra andar, som äro
djupt rotade i det egna folket, men vida utöver
sin nations gränser befrukta och berika hela
mänsklighetens tankevärld.
En annan avdelning av samlingen upptar
iakttagelser, som Zweig med sin genomträngande
blick och sitt medkännande hjärta kunde göra
på sina många resor inom och utom Europa.
En pärla i dessa studier utgör den tjusande och
förtroliga skildringen av hemstaden Wiens öden
under århundradenas lopp. Wien representerar
för diktaren det äkta gamla österrikiska
väsendet i dess graciösa livsglädje, i dess universella,
toleranta perspektiv, såsom reflex av en väl
nationellt betingad men ändå på samma gång
kosmopolitisk kultur. Det är, som Stefan Zweig
i detalj påvisar, ingen tillfällighet, att denna
musikens metropol kunde bli en samlingspunkt
för den europeiska konstnärsvärlden. Denna
instruktiva uppsats är även folkpsykologiskt
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
