Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Arthur Koestler: Blandad transport. Översättning av Sonja Bergvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTHUR KOESTLER
så stämde de andra in oeh tjöt och hoppade
och dansade och slog huvudena mot väggarna.
När soldaterna hade lugnat kvinnorna med
vattenslangen tog de ut dem som hade
försökt ta livet av sig, lade dem på spåren och
förband dem. De band händerna på ryggen på
dem så att de inte skulle kunna slita av
förbanden med tänderna och bar in dem en efter
en i en kupé i vaktmanskapets vagn, där de
blev inlåsta. Vi såg när de bar dem förbi vår
vagn. De var slaka och tysta nu, bara en måste
beläggas med munkavle.
Sedan rusade soldaterna fram och tillbaka
längs tåget, tittade in genom gallren och skrek
att om det fanns några döda och de andra inte
rapporterade det, skulle hela vagnen bli
bestraffad. När de kom till zigenarnas vagn,
stannade de och skrattade och ropade på varandra,
och sedan trängdes alla kring gallret och
försökte titta. Anledningen var att det fanns
zigenare av båda könen i den där vagnen, och
eftersom de skulle steriliseras och inte så noga visste
vad det innebar, låg de och älskade i en enda
hög för vad de trodde var sista gången.
Soldaterna uppmuntrade dem med rop och skämt
tills de tröttnade. Sedan gick de tillbaka till sitt
läger i kalkbrottet, tåget blev lugnt igen, solen
sken ännu hetare och fåglarna kom tillbaka.
En timme senare eller så kom en sportbil
med två officerare körande fram till vägen som
ledde till kanten av kalkbrottet och stannade
bakom transportvagnarna. Soldaterna ställde
upp sig på linje och officerarna inspekterade
dem som om det vore en trupprevy. De talade
ett par minuter, och sedan ställde soldaterna
upp sig i två led så att de bildade häck från
transportvagnarna till den sista av
järnvägsvagnarna med de "oanvändbara judarna". Två
soldater satte sig vid ratten på transportvagnarna
och startade motorerna. Vi iakttog avgasrören
på vagnarna. Först kom det ut en gråblå
blandning, och när motorerna hade blivit varma blev
den utströmmande gasen färglös, men på luftens
vibration såg vi att det fortfarande strömmade
ut gas.
Sedan sköts dörrarna till den sista godsvagnen
upp och de "oanvändbara judarna" började
vandra par om par mellan leden av soldater och
kliva upp i transportvagnarna. Vagnarna hade
inte hela baksidan öppen som möbelvagnar när
de lastas, utan det var bara en smal dörr i dem,
och en liten trästege stod lutad mot den så att
judarna, av vilka många var mycket gamla, inte
behövde klättra för att komma in. Vid foten av
varje stege stod en av officerarna med en lista
i handen, ropade upp namnen och gjorde ett
märke med pennan var gång en man eller
kvinna försvann in i vagnen. Ibland stod det
fel förnamn eller födelsedatum på listan, och då
talade de om det för officeren, som rättade det.
Ganska många av dem var gamla gifta par, och
de gick tillsammans mellan leden av soldater.
Den gamla kvinnan höll handen på den gamle
mannens arm, och han böjde sig så ridderligt
emot henne som en brudgum på sin
bröllopsdag. De såg mycket prydliga och finklädda ut,
och vi undrade hur de hade åstadkommit det
i sin vagn. Något som förvånade oss ännu mer
var att många av de gamla hade hattar på sig
— svarta filthattar eller små svarta kalotter av
siden, som de måste ha borstat länge med
rockärmen. Somliga av männen gick fram mellan
de dubbla leden läsande sina böner med hög,
sjungande röst och slog sig för bröstet med
knytnävarna som de gör i sina kyrkor, inte
ödmjukt, utan snarare i stolthet och vrede som
om de diskuterade med sig själva. De ägnade
inte soldaterna en blick. Somliga gick långsamt,
andra med långa, brådskande steg som om de
måste hinna till ett möte i den där
transportvagnen.
När båda vagnarna var fulla, gav en av
officerarna ett tecken och dörrarna stängdes. Vi
såg att dessa dörrar var mycket tjocka och
invecklade till konstruktionen som
kassaskåpsdörrar, så att de skulle vara lufttäta. När de
302
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
