Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Arthur Koestler: Blandad transport. Översättning av Sonja Bergvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLANDAD TRANSPORT
hade blivit låsta, gav officeren ett nytt tecken
till chaufförerna som satt och såg sig om i sina
säten. Båda motorerna började dåna med full
kraft, men vagnarna rörde sig inte. Vi gav akt
på avgasrören och såg den ljusa, blåa gasen
strömma ut. Sedan tog officeren fram klockan
och gjorde ett tredje tecken åt chaufförerna.
Motorerna fortsatte att dåna som förut och
vagnarna stod som fastvuxna, men det
strömmade inte längre gas ur avgasrören. Soldaterna
satte sig på sluttningen bredvid tåget och
rullade cigarretter. Officeren stod kvar mellan de
båda transportvagnarna med blicken fäst på
klockan som han höll i handen. Det hördes
ingenting utom dånet från de båda orörliga
vagnarnas motorer. Detta pågick i flera minuter,
och utanför tycktes ingenting röra sig eller
förändras. Man såg bara solen, järnvägsspåren,
himmelen och stenarna. Plötsligt sade en av
kamraterna i vår vagn att han kände lukten av
gas och började kräkas, och flera andra mådde
också illa, och vi delade därför ut våra sista
cigarretter och rökte allesammans.
Efter tjugu minuter eller så — det kan ha
varit längre eller kortare tid, för ingen av oss
hade någon klocka — stoppade officeren klockan
i fickan och kikade in genom vad som måste
ha varit ett titthål först i den ena vagnen och
sedan i den andra. Så gav han ett tecken igen,
motordånet sjönk ned till normalt och vagnarna
började röra sig. De rullade nedåt den smala
vägen som var täckt med grus och damm, och
de skakade och slängde. Åsynen kom oss att må
illa igen, för vi tänkte på hur vagnarnas
innehåll måste hoppa och skakas ihop på den
ojämna vägen. Fåglarna höjde sig i luften,
följde efter vagnarna och kretsade högt ovanför
dem i luften. Så försvann vagnar och fåglar
utom synhåll för oss och allt blev lugnt igen.
Men efter ungefär en halvtimme kom vagnarna
skramlande tillbaka längs vägen med ett vitt
dammoln efter sig. De var tomma, och
avgasrören sände muntert ut gas precis som på
normala, hyggliga bilar. De vände och ställde
upp sig precis som förut. Dörrarna öppnades,
stegarna ställdes upp mot dem och soldaterna
bildade åter häck. Den här gången blev de
färdiga med sista vagnen med "oanvändbara
judar" och började tömma den näst sista.
Detta pågick hela eftermiddagen och in på
natten. När mörkret hade fallit på, höll
soldaterna som bildade häck brinnande facklor i
handen — inte ficklampor, utan riktiga facklor.
De judar som fortfarande var kvar hade börjat
sjunga igen medan de väntade på sin tur. De
har underliga sånger — glada sånger som låter
sorgsna, och sorgliga som låter nästan glada.
En sång började med att berätta om en eldstad
där det inte fanns någon eld, och med ryggen
emot den sitter den gamle rabbinen och tvinnar
sina polisonger, och omkring honom sitter
barnen med skallrande tänder, och han lär dem
deras gamla alfabet och de upprepar det
tillsammans i en underlig, sjungande ton och
vaggar fram och tillbaka med kroppen och blir
varmare och varmare, tills de plötsligt ser att
det sprakar en stor, härlig brasa i spisen som
ingen har satt in.
Men deras älsklingssång var den som vi
hörde när vi steg på tåget, och eftersom
dörrarna till godsvagnarna nu stod öppna, hördes
sången starkare. För var gång en "oanvändbar
jude" marscherade mellan de båda leden, kom
facklorna i soldaternas händer hans skugga att
växa och dansa på klipporna. Och när han hade
klivit uppför stegen, innan han gick in i
transportvagnen, vände han sig om, sträckte armarna
mot himmelen och ropade tillbaka mot
godsvagnen :
"Varav skola vi äta när Messias kommer?"
Och de som fortfarande var kvar i
järnvägsvagnen sjöng tillbaka:
"Av Behemots kött skola vi ßta."
Mannen som stod överst på stegen vände sig
då med små dansande steg mot dörren och för-
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
