Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Sven Stolpe: Gabriele d’Annunzio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
GABRIELE D’ANNUNZIO
1
Finns det någon författare, som varit så
avskydd i Sverige som Gabriele d’Annunzio?
Levertin lyckades med stor ansträngning skriva
vänligt om honom vid ett par tillfällen; annars
har den svenska kritiken varit obarmhärtig.
D’Annunzios romaner och dramer har avfärdats
som tomma och prålande; hans lyrik har
egentligen ingen sysslat med. Hans politiska insats
har räknats som narraktig, hans chauvinism som
löjlig. Slutligen har hos oss gått ett otal rykten
om hans bristande personliga moral. Hans
ålderdoms bostad, Il Vittoriale degli Italiani, har
påståtts vara regelrätt stulen av annan person,
och man har föreställt sig både detta residens
och skaldens tidigare hus som skådeplatserna
för en oändlig serie barocka utsvävningar. I en
blandning av pikerad nyfikenhet och darrande
indignation har svenska skribenter också berättat
"belysande anekdoter" ur skaldens privatliv.
Hur han i Viareggio roade sig med att till
badgästernas lättbegripliga förvåning bada utan en
tråd på kroppen, ridande sin granna häst
Fiam-metta -—- på stranden väntade honom en
strålande skön aktris, som, när ryttaren återvände
ur böljorna och steg av sin häst, kastade över
hans våta marmoraxlar en purpurröd badkappa
av jätteformat... Eller hur han kunde chockera
nyfikna besökande, som prisade hans utsökta
kök med att säga, att köttet av nyfödda barn
egentligen är finare och mjällare än något annat
vilt, och på deras förfärade fråga, var i all
världen han gjort denna hemska erfarenhet,
leende och med det sorglösaste tonfall svara:
— I Afrika ...
Kanske gick också genom svenska tidningar
det svar han en gång gav några amerikanska
journalister, som störde honom. Han skulle,
berättade han, snarast ta itu med byggandet av
en underjordisk teater med endast etthundra
platser, vardera betingande ett entrépris av
1 000 dollar. Teatern skulle i tur och ordning
spela alla hans egna skådespel, slutande med
ett ännu icke diktat drama, där skalden själv
skulle inneha huvudrollen, den helige
Franciscus — Till det frostiga och misstrogna
Sverige spred sig också ryktet om alla hans
sällsamma parfymer — han hade uppfunnit en
parfymsort, som damsocieteten i Rom och Paris
tävlade om att förvärva, "Aqua Nuntia", och
brukade berätta, att han från en resa till
Cykla-derna hemfört världens underbaraste parfym,
en rosessens så koncentrerad, att en enda droppe
visade sig kunna i sju månvarv parfymera hela
Tyrrenska havet... Om inte minnet sviker,
berättade också en gång en svensk tidning, att
d’Annunzio nu tydligen blivit alldeles mogen
för dårhus. Han hävdade nämligen, att han då
och då blev föremål för en mystisk
andepåverkan, som lyfte hans kropp upp mot taket i hans
hus — endast med en kraftig spark kunde han
skicka sitt jordiska hölje ned till golvet igen___
I den väldiga litteraturen kring d’Annunzios
privatliv möter man flera gånger samma
bestämda påstående från skaldens sida. Bland
annat berättade han om dessa sällsamma
elevationer för sina råbarkade stridskamrater i Fiume;
2 BLM 1944 iv
305
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
