Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Sven Stolpe: Gabriele d’Annunzio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
ögonblick, då han återfann sitt fosterland och
sin uppgift:
— Det är inte jag som återvänder till er —
ni vet det, jag vet det; det som återvänder till
er, det är den ande, som för mig, den kärlek,
som besätter mig, den idé, som jag tjänar. Edra
rop går förbi mig, stiger högre och högre...
Vi är inte och vill inte vara ett museum, en
restaurang–-ett torg med lyxvaror, där
man köper och säljer, där man lurar och jobbar.
Vår ande kallar oss att sätta vår stämpel på en
ny världs mjuka och formlösa materia. På vår
himmel drar åter förbi den vind, som blåser
i de underbara terziner av Dante, där han ger
en bild av örnens flykt och den romerska
vreden, å, medborgare — er örns flykt! Må
vredens kraft störta omkull månglarnas och
för-falskarnas bord! Må Rom på Forum återfinna
caesarernas mod: tärningarna är kastade.
Tärningarna är kastade på jordens röda bord.
Italien väpnar sig — och inte för en burlesk
parad utan för en allvarlig kamp.
Och han slutade med ett våldsamt angrepp
på regeringen, som han kallade förrädare.
Den 14 talade han på Costanziteatern och
slungade anklagelsen ännu en gång i ansiktet
på Giolitti, som han beskyllde för förräderi
mot konungen och fosterlandet. Den 17 stod
han på kvällen vid foten av Capitolium och lyfte
patetiskt mot himlen ett svärd, som tillhört Nino
Bixio, en av Garibaldis vapenbröder. I sina
romerska lyssnares namn kysste han på klingan
"hundra segrars namn". Massan greps av extas:
— Krig! Krig!
D’Annunzio fortsatte:
— Medborgare, detta är ert verkliga
parlament. Det är här och genom er, som i dag
kriget beslutes och proklameras. Ring i klockan!
Capitolium tillhör er, på samma sätt som för
åtta sekler sedan, då folket bemäktigade sig det
och skapade sitt eget parlament. Ring, ring
i klockan!
Och en yngling, som klättrat upp, började
ringa i Capitoliums klocka — medan den
kungliga familjen från sina fönster gripen lyssnade
till den fruktansvärde poeten.
D’Annunzio fortsatte sina tal — samtidigt
som Mussolini och Marinetti på sina håll
bearbetade opinionen i samma riktning. Han sände
följande brev till Maurice Barrès i Paris:
"Marseljäsen sjunges omkring
Trajanuspela-ren. Det gröna och det blå i våra fanor flyter
samman till en färg i den fallande kvällen. Jag
vet, att det är samma vind, som blåser under
våra triumfbågar och edra. Vi har haft två
fosterland; i kväll har vi bara ett — det sträcker
sig från det franska Flandern till Siciliens hav."
Den 23 maj förklarade Italien krig.
D’Annunzio anmälde sig genast till
krigstjänst. Salandra ville förhindra hans aktiva
deltagande i kriget för att hans dyrbara liv icke
skulle riskeras. D’Annunzio svarade i ett långt
brev, där det bland annat hette, att faran var
den enda ljungande gud, åt vilken han nu ville
ägna sin ofödda diktning. "Det är lättare att
hejda vinden än att hejda mig."
Ett faktum är också, att den femtiotvåårige
skalden aktivt deltar i kriget. Den 7 augusti
1915 gör han sin första riskabla flygning över
Trieste — han kastar ned appeller och bomber.
Den 19 augusti befinner han sig ombord på
en torpedjagare i Adriatiska havet. Den 23
augusti flyger han åter över Trieste och i
september över Trento, där han blir våldsamt
beskjuten av fiendens artilleri. Han deltar i San
Michele-slaget.
Den 23 februari 1916 förlorar han sitt ena
öga under en rekognosceringsflygning och måste
dra sig tillbaka till samma trädgård i Venedig,
som han besjungit i "Elden", och där något
senare Barrès besöker honom. Han får för sin
syns skull endast gå ut om nätterna, och med
hjälp av sin dotter Renata skriver han ett av
sina starkaste verk, "Notturno". Dottern gör
i ordning tiotusen små papperslappar, vilka den
halvblinde skalden med stor möda fyller med en
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
