Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - P. M. Pasinetti: Det litterära läget i Italien. Några anteckningar. Översättning av Karin de Laval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET LITTERÄRA LÄGET I ITALIEN
som i stället för den dannunzianska världens
braskande ståt satte det småborgerliga livet med
dess sorger, dess trista söndag, dess positiv.
Den hade också företrätts av "futuristerna" med
för dem utmärkande reklammässig och
dilettantisk våldsamhet, också av "vociani", så kallade
efter sin tidskrift La Voce, som för att citera
Crémieux var genomsyrad av ett "behov av
uppriktighet, avklädd all retorik". Reaktionen mot
dannunzianismen var en polemisk fas, det vill
säga till stor del av negativ art, en fas som kan
anses övervunnen under de år, som närmast
följde på det första världskriget — det krig,
som enligt Angioletti i det ovan citerade
företalet "har skänkt de starkaste andarna stadga och
inte tvärtom, som fallet är med de svaga". Ett
av bevisen på denna "stadga" under
ovannämnda år var de författares inställning, vilka
bildade en grupp omkring en tidskrift, kallad
La Ronda, ett språkrör som till sin litterära idol
uppsatt en klassiker, Leopardi, och som utövade
ett vittgående inflytande på utvecklingen av den
"konstnärliga" riktningen i vår litteratur. Till
denna krets slöto sig flera av de författare, som
sedermera skulle bli förgrundsfigurer i den
generation, som för närvarande befinner sig
i femtioårsåldern: Cardarelli, Bacchelli, Cecchi
etc. Detta var inte det enda fall då en tidskrift
utövade stort inflytande åren 1920—30. Mindre
unitarisk, mera antologisk var den år 1926
av Bontempelli och Malaparte grundade 900.
Hos flera av dess medarbetare fanns emellertid
en egenskap, som skulle vinna insteg i den
italienska litteraturen av senare datum och som
vi kunna definiera med ett något vagt men
användbart ord: fantasi. Vissa extrema
yttringar av denna fantasi kunna anses befryndade
med den europeiska surrealismen eller direkt
med Marinettis futurism. Å andra sidan kunde
man där också få kontakt med dramatikern
Pirandellos cerebralitet. Märkas bör Massimo
Bontempelli, vars romaner "11 figlio di due
madri" ("Son av två mödrar") och "Vita e
ALDO PALAZZESCHI
morte di Adria e dei suoi figli" genom sin
bisarra fantasi och stilens kyla och fasthet göra
ett outplånligt intryck. I fråga om denna
litterära strömning, som för övrigt omfattar de mest
olika element, i sådan mängd till och med att
man har svårt att göra någon generell
klassificering, ha andra definitioner kommit till
användning. Man har talat om "myter", om
"magisk realism", termer som själva klargöra
vad saken gäller. Enastående lyckliga resultat
ha kunnat konstateras genom infiltrering av
dessa fantasibetonade drag djupast ner i den
tradition, som vi kunde kalla "folklig" och som
haft mäktiga företrädare i Giovanni Verga och
Pirandello, i dennes sicilianska noveller. Jag
tänker framför allt på Corrado Alv äro. Vissa
av hans noveller — "Celina", "Cata dorme",
"11 mare" — eller den korta romanen "Gente
in Aspromonte" kunna anses som mästerliga,
utsökta produkter av en viss litterär ton.
"Lokalfärgen" har här blivit fantasi, utan bottensats,
det vill säga konst. Vardagens verklighet,
sedvänjor, historia, allt har här placerats på ett
plan, som verkar halvt legendariskt och som
325
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
