Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- April. N:r 4
- Corrado Alvaro: Celina. Novell. Översättning av Karin de Laval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CELINA
i vilken hela huset fick liv — enstaka röster
från någon av våningarna intill, påminnande
om ett underjordiskt mummel, ett litet barns
gälla gråt någonstans långt borta, i ett annat
hus. Och så, dominerande allting annat, en
rasande demon, som hon kallade vid namn för
att blidka honom, för att förvissa sig om att
det var han.
*
Celina har tänt ljuset. Hela världen tiger.
Spegeln påminner om en brunn, i vilken
klädesplaggen på stolen, rummet som är avgränsat
upptill och runtomkring som ett fängelse, spegla
sig med blåaktiga reflexer. Mannen sover, han
ligger på sidan med ett hårt uttryck i sitt
ansikte, försänkt i en sömn utan drömmar. Han
är tung, blek, orörlig, minns henne inte längre.
Hon är ensam, lösryckt från världen. En klocka
slår. Hon kastar en blick på bordet, där klockan
står bredvid fruktfatet och glasen med vinet,
som alltjämt pärlar helt sakta. Överallt ligger
en skarp doft av vin och mandarinskal. Det är
midnatt. Överrumplad av ljuset fortsätter minut-
visaren i smyg att ånge tiden, i en evigt plågad
värld — den stilla timme då alla sova, en
förspilld tid — medan den strävar fram mot den
nya dagen med ett gnagande ljud som från
maskar eller från nattliga insekter ute på fälten.
Celina ser ner i djupet av alla de timmar som
gått, för sent nu då ingen väntar på henne
längre, då hon inte mera har någon att gå
tillbaka till, då alla dörrar äro stängda, sedan
modern kanske givit sig ut för att söka efter
den försvunna, där hon inte längre finns, där
hon var i går, som genom ett under. Nu
existerar hon inte mera för någon, hon står
utanför tiden, för henne har livet ingen plats längre.
Klockan anger timmarnas gång — för andra.
Hon öppnar en låda, där hon på kvällen sett
ett vapen. Så sluter hon ögonen, trycker
tveksamt, nästan mekaniskt på en fjäder. En knall,
som om hela huset rämnade. Svindlande går
färden genom mörkret. Hon sjunker och
sjunker, tills hon hamnar långt borta på någon
dunkel strand. Medvetandet slocknar, hon fattar
ingenting, finns inte längre till. Hon hinner nätt
och jämnt sträcka ut sig som för att somna.
Auktoriserad översättning från italienskan av Karin de Laval
331
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:53 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1944/0347.html
