Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
vad han går för, själv är mogen att
omhändertas. Att hon av barnen skickats till ett vilohem,
får säkerligen inte tolkas på detta sätt av
regissören. Det såg man klart vid föreställningen —
och samtidigt fick man upp ögonen för det fina
och egendomliga i pjäsen, som bör komma
fram, om den spelas på rätt sätt, nämligen
författarens avvägning av sympatierna mellan de
bägge generationerna. Inte i moderns
oresonlighet utan i skildringen av hur mor och barn inte
kan nå varandra, inte kan komma till tals, hur
gärna de än vill, ligger pjäsens verkliga konflikt.
Intressant var också att se, hur en annan
av skådespelets kvaliteter kom bort i
föreställningen. Fru Tang är av författaren skildrad som
en litteraturförgiftad kvinna. Hon har växt upp
i Ibsens tidevarv. En lång rad av hennes
repliker är — inte för henne men för barnen —
litterära klichéer. Detta ironiska motiv försvann
alldeles i Tora Tejes framställning, därför att
det för denna skådespelerska är naturligt att
använda stora ord. Även när hon som här på
ett beundransvärt sätt kryper in i en
vardagsrealistisk roll, har hon ett personligt format,
som tål det teatraliska och liksom omskriver det
till scenisk verklighet. Endast i denna
bemärkelse var hon för "stor" för rollen.
Nils Beyer
Med clippern västerut (Flight to the West)
av Elmer Rice. Blancheteatern.
Elmer Rice skrev sin pjäs 1940, tydligen i
avsikt att slå in en av de sista spikarna i den
amerikanska isolationismens likkista. Någon
övertygande kraft i hammarslagen kan man
inte notera och inte heller begära, eftersom
författaren tagit till sin uppgift att övertyga
publiken (den amerikanska 1940) om något som
han själv och den övervägande delen av den
amerikanska intelligensen varit på det klara med
alltsedan nazismen visade sitt rätta ansikte. Det
kan ibland vara nödvändigt att nöta in truismer,
men det är dramatiskt i hög grad otacksamt.
Och givetvis har inte pjäsen fått något tillskott
i nyhetsvärde på de år som gått sedan den
skrevs.
Ett populärt sätt att reda ut ett
problemkomplex är att göra det i form av ett
samtal mellan några nödtorftigt individualiserade
representanter för olika grupper och
ståndpunkter. Systemet har tillämpats både i essayisti-
ken och radion. "Med clippern västerut" kan
sägas vara ett dylikt dramatiserat resonemang
över världsläget som äger rum i
salongshytten ombord på clippern Lissabon—New
Yoik. Passagerarna är till övervägande delen
flyktingar eller hemvändande amerikaner. Där
är en svårt krigsdrabbad belgisk familj,
mannen blind och dottern enarmad efter en
bombning, hustrun uppjagad och hatisk på gränsen
till nervöst sammanbrott. Där är en blid judisk
dam, som upplevt pogromernas fasor men som
undergivet och rådvillt håller uppe sin air av
berlinborgerlig Hausfrau. Där är en manhaftig
kvinnlig amerikansk journalist och nazistätare
av typen Dorothy Thomson och en jovialisk
oljemagnat, som jagat med Göring och träffat
alla de europeiska storgubbarna — att han är
isolationist behöver knappast tilläggas —, vidare
en författare som tidigare gisslat demokratin
för dess oarter men som nu är beredd att
försvara den mot ett större ont och ett ungt nygift
amerikanskt par, mannen jude. Slutligen
medföljer på resan en tysk legationstjänsteman,
d:r Walther, och en rysk språkforskare, som på
ett tidigt stadium avslöjas som tysk spion och
avfockas från planet vid en mellanlandning på
Bermudasöarna. Att ett så blandat sällskap skall
ha åtskilligt att tala om är givet och författaren
måste tillerkännas en betydande skicklighet att
låta alla komma till tals på ett jämförelsevis
naturligt sätt. Men det mesta har man som sagt
hört förut, och det minskar ju intresset, i
synnerhet som de flesta liar sin ståndpunkt klar
från början. D:r Walther är bara ett eko av
husbondens röst, isolationisten (som lika gärna
kunde ha varit en svensk industriman 1940) är
just så realpolitiskt cynisk och naiv som man
kunde vänta, författaren i stycket för
humanitetens talan med de rätta föredragsfraserna och
den olyckliga belgiskan hatar tyskarna med
fullt begriplig frenesi. De enda som inte är
färdiga med sin åsikt när planet startar är det
unga paret: hon ser i ett lugnt hemliv fjärran
från Europas fasor resans mål, men han har
börjat fundera om han inte bör utbilda sig till
krigare i stället för att slå sig ned som advokat.
Det blir en fnurra på tråden, som emellertid
redes ut under dramatiska omständigheter.
Mannen går instinktivt emellan när belgiskan
söker skjuta tysken och får en kula i magen;
vid hans sjukbädd inser hustrun att hon inte
egoistiskt har rätt att kräva mannen för egen
348
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
