Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Thorsten Laubert är ej heller han någon
debutant. Man önskar att han varit det. Då
skulle man kunnat peka på några friska dikter
från en cykelfabrik och säga att de lovar gott,
men att de nog publicerats en smula för tidigt.
Hans samlings slutvinjett är dock vacker, även
om den inte försonar läsaren med de
föregående sidorna.
Efter ofärdsårens skräck
och desperata, blinda offer
skänk oss åter, Gud,
din himmelska förförelse
i gröna hav och ljusa molns förtrollning,
i klara källor,
i betesmarkers gräs,
i vinden över fjäll och öken,
i vita städers lycka,
vid oceanens kuster.
Olof Lagercrantz
Svårt att vara människa
Arvid Brenner: Så går vi mot paradis. Tiden
1944. 7: 50.
Det är svårt att vara människa — satsen
förekommer på ett par ställen i Arvid Brenners
sista utmärkta roman, "Rum för ensam dam",
och den kunde gott passa in även på hans nya
novellsamling med den allmänt ironisk-patetiska
titeln "Så går vi mot paradis". Svårt att vara
människa i en värld där den överkänsliga
sammankopplas med den brutala, där den sjuka
hjälplösheten klamrar sig fast vid
livsdugligheten och drar ned den, där barnet får umgälla
föräldrarnas olycka och martyren likaväl som
despoten utövar förtryck. Inte har det blivit
lättare att vara människa i den moderna
tillvaron med dess pressande konflikter inom
trånga storstadslägenheters ram. Två för Arvid
Brenner karakteristiska människotyper är
skilsmässobarnet och flyktingen, båda bleka, spända,
patetiska. Det är intressant att medan andra
författare, till exempel en Olle Hedberg, helst
förlägger scenen för sin människoskildring
några år tillbaka i tiden, så speglar Brenners
böcker alltid nuet, det som just dånar förbi din
husvägg med spårvagnens mekaniskt knyckiga
rörelser eller skälver i ljusreklamen över mörkt
vatten. I Brenners romaner och noveller kan en
eftervärld få trovärdig upplysning om hur "en
dag som andra" förflöt just bokens tryckår och
vilka problem som då brände människorna
emellan.
Det är inte i första hand som konstnär
författaren intresserar. Språket är smidigt men
saknar starkare egenfärg. Visserligen är det
underbart att i denna novellbok alldeles slippa
den hemingwayska stilimitationen — som i
svenska romaner och noveller numera gör ett
nästan fossilt intryck — men obestridligt finns
det novellister som bättre än Brenner behärskar
det outsagdas konst. Författaren kan ibland
trots all försynt behärskning överexponera en
smula och pressar då in alltför mycket
skeenden inom det korta formatet ("Att äga").
I stället ligger kanske Brenners konstnärliga
egenart i hans ovanliga förmåga att få sina
läsare fullständigt absorberade av det
människoöde som skildras. Man glömmer alla
utanverk för hans människokunskap, som verkligen
är solid. Solid och nyansrik. För den som har
psykologiska intressen är Brenner en sällsynt
spännande författare. Med sitt stillsamt
intensiva grepp om det mänskliga, sin skarpa blick
som påminner om en själskunnig läkares, har
han en ovanlig förmåga att tränga fram till
något på en gång individuellt och allmängiltigt
i det psykologiska motivet. Härvidlag erinrar
han om en annan mångsidigt
människointresserad svensk författare: Stina Aronsson.
"Så går vi mot paradis" rymmer en rikedom
på psykologiska uppslag och olika själstyper.
"En främmande port", en även som ren
skildring fint genomarbetad novell, sätter fingret på
en i mänskliga livet icke alltför sällsynt
företeelse: den hjälplösa kvinnan som klamrar sig
fast vid en frisk man och gör hans liv till ett
helvete. Mannen i novellen dör; kanske är det
så kallad Freitod. Instinktivt sträcker den
hjälplösa ut sina polyparmar mot mannens bästa
vän, som emellertid lyckas förhärda sig. Några
veckor därefter har hon gjort slut på sitt liv.
Därtill hade hon styrka, men absolut icke till
ett liv på egen hand. Brenner vet att i
konflikten mellan en stark och en svag är det
alltid (inte alltid förstås) den svagare som
vinner. — En självplågartyp skildras trovärdigt
i novellen "Dag flyttar". Där är det storebror,
en charmlös, förtorkad man, som har bundit
sin lillebror vid sig med tacksamhetens bojor.
Den yngre och mer begåvade ryser för det
otäckt självförnedrande i den äldres ständiga
påpekande av sina brister, men förlamas ändå.
354
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
