Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
ty martyren når med osviklig instinkt hans
ömtåliga skuldkänsla. — "Betraktelsen", en
konfrontation mellan två kvinnor, en prövad
och en i världen framgångsrik, upplever man
dramatiskt. I exempelvis en intim radiodialog
skulle de två rösterna, den äkta och den
oäkta, säkert göra stark verkan. Flera av
novellerna utspelas inom äktenskapets sfär, och
här åstadkommer Brenner, med sin skarpa
blick för såväl oförenligheter som gemenskap
mellan män och kvinnor, bra saker, såsom
"Livet går vidare", "Hon som segrade", "Sista
mötet". Han har också ett ömsint handlag med
barn, särskilt pojkar. "Kalven" berättar
nyanserat om en pojke som gråter över
sommarkalvens öde i stället för över sig själv. Motivet
liknar starkt en novell av Eva Berg: här måste
föreligga ett fall av så kallad Duplicatio der
Entdeckung. Inträngande karakteristiker ges i
"Den döde sonen och den levande". En fader
sörjer där sin döde pojke, i allt hans själsfrände
i fråga om studiehåg och andliga intressen. Så
upptäcker han att den levande och
försummade sonen är nära att förgås av ångest. Men
ångestens orsak visar sig vara en stulen
ficklampa. Tungt försöker fadern finna nya ord,
enkla, konkreta, som kan nå in till detta
primitiva sinne, så olikt hans eget och älsklingssonens.
Novellernas människoöden är inramade i
karakteristiska, ofta väl tecknade miljöer. Det
är torftiga lägenheter, borgerliga interiörer,
soliga våningar, alla präglade av de själar som
ryms i dem. Där är till exempel den
bullersamma svenska festglädjen i en ryggåsstuga
i krusidullig allmogestil: den judiska
främlingen känner sig där frysande isolerad.
Miljöerna är emellertid hos Brenner aldrig mer än
ram kring det väsentliga: människoödet.
Författarens psykologi blir inte mindre
intressant därför att bakom den står en starkt
värderande, fint kännande personlighet som alltid är
på det humanas sida. Visserligen kan han ibland
till förfång för objektiviteten vara alltför ivrig
att bevisa på vilken sida sympatierna ligger
— till exempel i den överexponerade
slutnovellen — men i stort sett ger hans mänskliga patos
åt de öden som skildras en varm glöd och
underton. Arvid Brenners människokunskap är
en tillgång för svensk litteratur.
Margit Abenius
Fåglalåt
Fågelsång. Sammanställd av Sten Selander.
Illustrerad av Harald Sallberg.
Bonniers 1943. 12: 50.
Om en kinesisk mandarin sammanställde en
antologi, varvid urvalsprincipen vore den att
dikterna dels alla skulle vara vackra, dels också
samt och synnerligen innehålla något visst
ideogram, t. ex. tecknet för "fågel" — jag vet
varken hur det skrivs eller uttalas — så skulle man
kanske godta och beundra detta som något
specifikt och raffinerat österländskt.
När Sten Selander liksom jagar fågel i poesin
och söker göra sitt register så ornithologiskt
fullständigt som möjligt känner man nog ibland
ett behov av att sätta sig ner i fågelskogen på
den enbenta, portativa, uppfällbara stolen och
tänka.
Det finns i Sverige en mycket fin
jägartradi-tion, representerad av t. ex. Kolthoff och
Liljefors, människor som, för att citera Runeberg,
"älskade och slog ihjäl med samma varma själ".
Det finns också en tradition av icke-jägare,
analytiker och systembyggare, från Linné och
framåt. Det finns också en fin linje av poeter,
ofta naturkunniga. Är det inte att göra våld och
väld på både de ena och de andra genom att
så att säga sammandyvla dem.
Selander har i sin antologi låtit sig angeläget
vara att i svensk poesi uppspåra så många som
möjligt av i landet förefintliga fågelarter. Han
har fått fram 47. Ofta är det inte alls fråga om
en karakteristik av arten i fråga utan om en
symbolisk användning på mänskliga
förhållanden av artens karakteristika. Vad har
Strindbergs kråkor "Chrysaetos" med kråkor att
göra? "Du bofink fin med bröstet rött som
vin", vad är detta om inte Ekelund själv?
"Nattskärran" och "Svalorna", är det inte två, för
övrigt underbart målande pendanger, som ger
Karin Boyes dubbelnatur in nuce? Och Harriet
Löwenhjelms "Dront" ?
Nej, Selanders antologi handlar ytterst sällan
om fåglar, mera ofta om människor, om
människors begär att identifiera sig med dessa
eteriska, befjädrade varelser. Ingenting ont i
det, men då blir också Selanders
ornitho-logiska samlarsynpunkt en art av
kontamination. Kontamination mellan fågelkärlek och
355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
