Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
första grunden och fram till vår tid, då det
gamla krig- och bondelandet blivit icke blott en
det fredliga arbetets hemvist utan också en
tillflyktsort för alla dem som behöva skydd här
i världen.
I början av ett av sina kapitel skriver han att
man har anledning att reflektera över "hur de
traditionella gränser, som ju uppdragas av
praktiska och pedagogiska skäl, aldrig skära av
grundlinjerna i skeendet". Så är det med hans egen
framställning. Även där han uppdelar i kapitel
eller gör kronologiska och psykologiska
utvikningar går den starka andan i utvecklingens
kraft över gränserna fram till målet. Lika
logiskt säkert som replikerna i ett mäktigt
drama länka sig händelsernas fakta till varandra
för att bilda en kedja, där ingen enda detalj
är ditsatt på måfå eller utan avsikt.
Doktor Anderssons "Sveriges historia" är en
på vetenskaplig undersökning byggd
resonerande läsebok. X’et, den obekanta faktorn,
spelar i hans framställning en mycket
framträdande roll. Av vad man icke vet kan man
säkrast draga upp riktlinjerna för vad man vet.
I det längsta vägrar han att "exakt kartlägga"
frågor som varit under debatt, eller att uttala
sig kategoriskt om personer och partier,
företeelser och idéer. Genom denna negativa
bevisföring kommer han dock alltid till ett positivt
resultat — diskussionen behöver hos honom
sällan lämnas att ge svar på frågan. Ty även
när han framhåller vad man inte vet — och det
gör han med en nästan oförsynt öppenhet —,
vad man icke kan få veta eller inte ens kan gissa
sig till, om man är aldrig så fyndig, slutar det
med att han tar hem spelet. Kanske är det inte
så pedagogiskt att låta alla gamla klyschor fara.
Men det är fascinerande och övertygande. Erik
den helige var inte alls någon så stor man
— för resten vet man just intet om honom —,
Kalmarunionen stödde sig inte på någon
statsakt, och ingen vet om det ens någonsin
utfärdades en sådan, eller om och hur länge den
gällde. Gustav Vasa var varken en särdeles
pampig person eller ens en kraftkarl — "han
var koleriker och opportunist, misstänksam, slug
och föga nogräknad om medlen för maktens och
målets skull", säger Ingvar Andersson bland
annat. Ju mer vi närma oss våra egna sekler,
desto klarare belysas personligheterna i deras
handlingar och händelserna i deras
sammanhang och desto bättre tycks författaren kunna
kartlägga det ena som det andra. Ett pius till
hans meriter är hans konstnärliga förmåga att
ge psykologiska snabbteckningar i förbifarten.
När sammanhanget ger honom "livsrum"
därtill, utvidgar han dessa psykologiska teckningar
till bredare karakteristiker, utredningar och
spekulationer. Han kan då ge utomordentliga
porträtt av personer, städer, landskap och hela
tidsperioder. Förutom kapitlet om Birgitta skulle
jag vilja speciellt berömma dem som handla
om Kristina och Karl X och hans tid. Som
stadsporträtt är kapitlet om Visby skrivet med
alldeles speciell flykt, och vad de svenska
landskapen angår har Ingvar Andersson fått ett rent
dramatiskt liv i deras framträdande vid olika
tidpunkter på den historiska scenen. Att Dalarna
därvid fått huvudparten av sidantalet medan
Skåne samlat det största personliga intresset är
alldeles naturligt; lika självfallet är kanske inte
att vid denna fördelning av uppgifter de
landskap som lågo inom Finland, "Österlandet",
blivit förfördelade. Man tycker dock att Karelen
och Viborg hade varit förtjänta av annat än
biroller när Sveriges historia en gång på ett så
kvalitativt förnämt och ingående sätt
behandlats. Omedvetet har säkert det faktum, att
Finland i senare tider bildat ett rike för sig, varit
främlingsland, kommit att inverka därhän att
författaren behandlar Finland vid och efter
skilsmässan från Sverige med betydligt större
pietet och entusiasm än under den tid det var
ett vanligt svenskt landskap.
Man saknar i porträttgalleriet bilden av
Karl XIII. Den hade varit intressant att se
mellan Gustav IV Adolf, "envåldsherskaren",
och Karl Johan, främlingen. Karl XIII var ju
visserligen senil under det mesta av
regeringstiden. Men så mycket intressantare vore att en
gång en djärv historiker gav sig in på
problemet att undersöka denne ganska gåtfulle
mans karaktär och hans ställning till
händelserna och partiintrigerna såväl under
förberedelserna till Gustav III:s mord som till dennes
eftermäle (speciellt frågan om Gustav III:s
förstörda testamente!) och till mordet på Axel
von Fersen. I sammanhang med detta kunde
kanske en kringblick över stadsproletariatet och
"klubboppositionen" i huvudstaden ha gjorts.
Annars ge ju de sista kapitlen, trots allt, det
präktigaste innehållet med deras skildring av
hur allt fler portar öppnas utåt och mot allt
vidare perspektiv i det egna landet. Boken
364
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
