Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj. N:r 5 - Johannes Edfelt: Hermann Hesses nya roman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERMANN HESSES NYA ROMAN
parti, bara han håller i minnet att figurernas
betydelse, möjligheterna för deras relationer till
varandra och deras inverkan på varandra
mångdubblats och att man måste tillägga varje figur,
varje konfiguration, varje schackdrag ett
faktiskt, genom just detta drag, denna
konsideration o. s. v., symboliskt betecknat innehåll."
Så småningom uppnår Josef Knecht den
högsta tänkbara värdigheten i Kastalien: han blir
glaspärlespelmästare, ludi magister, som sådan
bärande det vördnadsvärda namnet Josephus III.
Han leder de årligen inträffande stora
glaspärlespelen, då efter berömd ritual ett ämne,
ett tema uppställes som det gäller att utveckla
och fullända; schemat, förebilden för ett
glaspärlespel lånar han en gång från de
kon-fucianska reglerna för ett kinesiskt hus!
I denna värld av meditativt liv, av
abstraktioner och sträng musikalisk skolastik förflyter
så hans år. Hans tanke- och förnimmelseliv är
inriktat på detta enda: att förfina sin konst, att
i asketisk försjunkenhet söka åstadkomma den
eftersträvade föreningen av vetenskap, konst och
religion, en världsförklaring i samma stil som
de stora filosofiska systembyggarna tänkt och
drömt om. I hans abstrakta, sublima, könlösa,
från vardagens realiteter avskilda tillvaro, där
allt är inriktat på ren tanke, på musikalisk och
logisk idé, har verklighetsflykten realiserats så
gott som fullständigt. Det är en historielös värld
Josef Knecht lever i, en sällsamt esoterisk värld.
Denna drömvärld, blodlös och skugglös,
förtunnad och syrefattig i all sin överraffinerade
kultur, skulle i längden förefalla oss ganska
odräglig och intresselös, ett nedslående uttryck
för en diktares fanflykt från verklighetens värld
av blod och smuts och tårar. Men Hesse vore
inte den mänskliga och djupsinniga diktare han
är om han inte själv levererade kritiken av sin
magnifika och sublima dröm. I det kloster, där
Josef Knecht tillbringar en del av sitt liv, finns
en pater, Jakobus, som berör det väsenslösa
i glaspärlespelarnas sköna värld och går till
rätta med hela denna alexandrinska existens:
"Ni matematiker och glaspärlespelare har låtit
lägga till rätta åt er en världshistoria, som
bara består av andens och konstens historia, er
historia är utan blod och verklighet; ni kan
lämna noggrant besked om den latinska
satsbyggnadens förfall i andra eller tredje
århundradet, men ni har ingen aning om Alexander
eller Caesar eller Jesus Kristus. Ni behandlar
världshistorien som en matematiker
matematiken, där det bara finns lagar och formler men
ingen verklighet, inget ont och gott, ingen tid,
ingen gårdag eller morgondag, bara ett evigt
slappt, matematiskt nu."
Också Josef Knechts skolkamrat politikern
Designori medverkar till hans uppvaknande ur
den sköna drömtillvaron. Han orienterar honom
i en utanför provinsen Kastalien belägen värld,
en tidens och förändringens kaotiska tillvaro:
den reella världen, den påtagliga handlingens
värld.
Mot sin egen samtids förvirring, en
övergångstids upplösning och lidande, har alltså Hesse
i sitt diktverk ställt drömmen om ett rent själiskt
liv, ett liv i förbundenhet med andens djupaste
lagar. Men det blir en abstraktion, en dröm —
och så angriper han själv dess grundvalar. Tes
står mot antites — men var är syntesen,
lösningen, vägen ut ur motsatsparens labyrint?
Hesse låter oss skymta den i epilogen till
berättelsen om Josef Knecht. Han kunde inte i
längden låta sig innestängas i ett elfenbenstorn.
Denna hans förvandling, hans uppvaknande ur
en törnrosasömn är det som gör Hesses rika
och mäktiga roman så mänskligt gripande,
kommer den att på ett smärtsamt nära sätt angå
samtidsmänniskan, som varje dag, varje stund
sannerligen får erfara att hon inte lever i en
historielös tillvaro. Flertalet av Kastaliens
invånare lever i ett i politiskt och socialt hänseende
aningslöst tillstånd, uppgående i sin sköna
tankelek. Men Josef Knechts samvetsnöd har väckts,
hans dilemma aktualiserats: han inser att
kasta-liernas fulländade andliga kultur är köpt på
bekostnad av en månghövdad skara människor:
409
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
