Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj. N:r 5 - John Hayward: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN HAYVÄBD
BREV FRÅN LONDON
Fastän det inte finns några studenter som
läser humaniora just nu, utom sådana som är
frikallade av hälsoskäl och de kvinnliga
studerandena, strävar man tappert att upprätthålla den
litterära aktivitet som var ett av de livaktigaste
dragen i universitetslivet före kriget. I
Cambridge har studenterna vid King’s College, som
alltid har angivit tonen i universitetets
intellektuella liv, under det femte krigsåret helt djärvt
grundat en ny förening med ändamål att
diskutera samtida skönlitteratur. För några veckor
sedan blev jag inbjuden till föreningen för att
tala om någon nu levande romanförfattare vars
verk intresserade mig. Jag valde Elizabeth
Bowen — inte att förväxla med den mera
populära författarinnan Marjorie Bowen — i främsta
rummet därför att jag anser att hon efter
Virginia Woolfs död är den utan jämförelse mest
betydande av Englands nu levande
författarinnor och av alla våra skönlitterära författare
kanske endast överträffas av Graham Greene,
men också därför att jag har märkt att hennes
böcker är mindre välkända än de förtjänar. Jag
fann att så var fallet bland mina unga
intellektuella åhörare i Cambridge, som antagligen
fortfarande är benägna att tro att det omöjligt kan
finnas någon kvinna värd att läsa efter Virginia
Woolf. Eftersom endast mycket få av mina
åhörare hade läst någonting av Elizabeth Bowen
var det ingen under den följande diskussionen
som protesterade, när jag påstod att Virginia
Woolf, fastän hon utan tvivel var en mera
utsökt artist än Elizabeth Bowen, var henne
underlägsen som romanförfattare, särskilt som
karaktärsskildrare. Tyvärr kan jag inte åta mig
att försvara detta påstående i detta korta brev.
Men i förhoppning att jag inte predikar för de
redan omvända, och i den tron att det måste
finnas många svenska läsare som skulle
uppskatta hennes böcker, ska jag försöka berätta
litet för er om henne och hennes verk.
Elizabeth Bowen föddes i Dublin för ungefär
fyrtiofem år sedan av engelsk-irländska
föräldrar. Hon var enda barnet, och eftersom fadern
var sjuklig, såg hon inte så mycket till honom
utan växte upp under kvinnligt inflytande,
uppfostrad av sin mor och sina mostrar. En stor
del av sin barndom och uppväxt tillbragte hon
på resor mellan Irland och England och senare
i Frankrike och Italien och lärde i sin
mottagligaste ålder känna hotellens och pensionatens
underliga akvarieliv. Hon gick i skolan på
Downe House (Darwins gamla hem), en
trivsam, om än en smula kättersk institution,
berömd för att fostra blåstrumpor. Hon gifte
sig tidigt och var under 1920-talet bosatt i
Oxford, där hennes man, Alan Cameron
(numera chef för B. B. C:s bildningsverksamhet),
var studierådgivare. Oxford skänkte henne den
första bekantskapen med intellektuell miljö och
har satt en bestående prägel på hennes
författarskap. Kort efter sitt giftermål ärvde hon
efter sina föräldrar det gamla georgianska
herresätet Bowen’s Court, ett typiskt, traditionsmättat
lantadelshem i södra Irland. Sedan år 1929 bor
hon i London i ett av de mindre av de vackra
411
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
