- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIII. 1944 /
433

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj. N:r 5 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

Tänkare och poet

Karl Vennberg: Halmfackla. Bonniers 1944.
3: 50.

I vår poesi är det vanligare att den lyriska
känslan överflyglar tanken än att tanken fräter
sönder det lyriska. Den rena tankelyriken har
i själva verket hos oss få företrädare. En av
dem är Karl Vennberg, som denna vår utgivit
sin andra diktsamling. Hans vers saknar ofta
lyrisk svingning. Det må vara en förtjänst att
han aldrig insveper sig i regntunga känslomoln,
att han i varje situation bibehåller intellektuell
balans och borrande tankeskärpa, men
härigenom kommer hans dikter ibland att verka
utspekulerade och en smula torra. Om sig själv
har han inte mycket att säga. Han talar med
något av vetenskapsmannens distans i blicken
på ett helt släktleds vägnar, men det djupa
allvaret och det personliga engagemanget förnims
dock överallt. Han hör till världskrigsålderns
modernister. För och till dem talar han.

Hans diktsamling heter "Halmfackla", och
trots att jag läst den många gånger kan jag
inte påstå att jag helt förstår den. Men för
varje läsning har jag upptäckt något nytt, och
jag har i varje minut varit medveten om att jag
befunnit mig inom en äkta diktares sfär.

Lättast tillgänglig är den diktcykel, som
inleder avdelningen "Idyll och irritantia". Där ges
en skildring av den västerländska kulturkretsens
nuvarande tillstånd, vilken är lika ohygglig som
den är sann. Den poetiska tekniken för här
tanken till Eliot. Vissa tongångar är för svensk
poesi nya och av stort intresse. I denna cykel
spanar man förgäves efter det i vissa fall ganska
lättköpta "trots allt", som är mången
tidsdiktares obligatoriska avslutningsfras. Det finns
ingenting som motsäger, säger Vennberg, att
gärdsmygen och vattenödlan uppfattar tidens
förvirring som en gudsfred. Hasseln kan
blomma vid kulsprutenästet. Men människan
har ingen del i naturens förnyelse. Hennes kul-

tur går obevekligt under. Det enda som återstår
är att begrava den västerländska kulturens
stympade lemmar. Den smärta som andas i denna
dikt griper djupt. Här finns inga välmenta råd
för morgondagen. Diktarens pessimism synes ej
ge rum för några framtidsförhoppningar. Men
poesiens uppgift är lika mycket att rasera och
avslöja, att visa oss hur vår verklighet är och
därigenom befria oss från den, som att föra
fram program för framtiden. Vennberg har valt
att befria och lämnat de goda råden å sido.

Den vackraste dikten i samlingen är måhända
inledningsdikten. Den gör skäl för sin titel
"Klassisk prolog", ty den äger en viss
storslagen enkelhet, som man gärna sett utsträckt
även till andra dikter. Men det skall samtidigt
erkännas att för den som kommer med något
nytt, för den som känner sig vara och också är
en banbrytare faller sig inte enkelheten så lätt.
Det är klart solljus på de stora autostraderna,
men den som banar sig egen väg inne i skogen
får hålla till godo med dunkla och snåriga
stigar.

"Klassisk prolog" är en monolog om livet
och döden, om sanningen och lögnen, om tidens
osäkerhet och längtan. Diktaren sitter en
försommar i en förfallen park och talar lågmält
med sitt barn, som sover i vagnen. Av intresse
är några ord om tidens religion. Kristendomen
är död, heter det, och nya präster tjänar en
annan tro med självgod trosvisshet.

Bak höga orden lurar skam och nedgång
fast man har lyckats släcka stjärnan Gud
som skulle vara nöds och synders upphov
och roten till de dunkla hämningar
som stängde vägen ner mot blodets källor
Ur blodet skulle sade man de nya
och klara stjärnor dansa fram som ledde
i sinom tid till naket lyckorike
Men hedendomens gyllne karneval
med hipp och hopp och röda tjut tog slut
så snart man plundrat kristendomens lik

S BLM 1944 v

433

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1944/0449.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free