Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj. N:r 5 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
annat än en samling bagateller, sammanställda
i rent kommersiellt syfte. Om man nu läser om
den, så fäster man sig väl egentligen endast vid
det utomordentligt högaktningsfulla porträttet
av — Adolf Hitler.
En sak som är svår att förstå i denna
Churchillbiografi är författarens höga
uppskattning av Lörd Baldwin. "Det är först när man
gjort Baldwin rättvisa", skriver Hagberg, "först
när man satt sig in i det dåvarande
världshistoriska lägets oerhört komplicerade natur, man
kan till fullo fatta vidden och storheten i
Churchills ansträngningar att rädda freden åt
Europa medan den ännu kunde räddas." Det
är inte fullt klart vad Hagberg här menar, men
det är tydligt att han inte anser, att Churchills
storhet utgör en effektfull kontrast mot
Bald-wins småskurna politik. Men det är just det den
gör. Det var nämligen ett fruktansvärt arv som
Churchill i maj 1940 övertog från sina tre
närmaste företrädare som premiärminister,
Chamberlain, Baldwin och Macdonald. Inte minst
Baldwins sterila passivitet inom både in- och
utrikespolitiken bär en dryg del av ansvaret för
att Storbritannien gick in i världshistoriens
största drabbning så otroligt illa rustat.
Knut Hagbergs biografi över den store
statsman som förde sitt land ut ur alla dess
svårigheter mot den slutliga seger som nu ligger inom
räckhåll har emellertid många och påtagliga
förtjänster. Den är elegant skriven och så
lättläst, att den bör kunna intressera även folk som
annars hesiterar inför historiska och politiska
arbeten. Ibland får man dock intrycket att
boken tillkommit litet väl hastigt. Det är sålunda
tråkigt att på s. 138 få läsa att det var president
Wilson som i februari 1941 skickade
hälsningstelegrammet till Churchill med det berömda
Longfellowcitatet. Bo Enander
Musikaliskt
Gösta Zetterberg Törnbom: Chopin.
Bonniers 1943. 5:50.
Moses Pergament: Vandring med fru Musica.
Norstedts 1943. 9: 50.
Moses Pergament: Svenska tonsättare. Gebers
1943. 5: 50.
Musikmänniskor. Minnen av svenska tonsättare.
Lindblads 1943. 10: 50.
450
Wilhelm Peterson-Berger: Minnen.
Lindblads 1943. 13: 50.
C.-G. Stellan Mörner: Mozart. Natur och
Kultur 1944. 4: 90.
Livskraften hos den chopinska musiken har
sannerligen inte minskat under de snart hundra
år, som gått sedan tonsättarens död. Trots att
det slitits mer på hans kompositioner än på
något annat pianistiskt æuvre, te de sig i dag
friskare och fräschare än någonsin. Gösta
Zetterberg Törnbom har i sin bok tagit på sig
den svåra uppgiften att ge förklaringen till den
chopinska musikens förunderliga livsduglighet.
Han stöder sig därvid på bättre medel än
lösliga estetiska fraser och tomma superlativer.
Med tillhjälp av en inträngande formal analys
söker han nå sitt mål. Man kan inte misstaga
sig på hans kärlek till ämnet, fast han aldrig
hängiver sig åt några panegyriker. Den på
sina håll skönjbara tendensen att en smula se
ned på Chopins verk och stämpla dem som
"salongsbanala" bevärdigar Törnbom knappast
med någon direkt polemik. I sin lågmäldhet är
hans bok ändock genom sin nyktert sakliga
utredning den kraftigaste gensaga mot en dylik
uppfattning. I ett separat avsnitt har Törnbom
sammanfört sin stilanalys, medan han ägnat
bokens huvuddel åt en med psykologisk finess
genomförd skildring av Chopins liv och
personlighet. En dylik utbrytning går bra för sig
i detta fall, eftersom Chopins konstnärliga stil
äger en stark enhetlighet och redan tidigt når
sin stadga; man beklagar blott, att kapitlet
i fråga måst hållas så kort, att läsaren endast
får en mycket knapp orientering inom så viktiga
kompositionsgrupper som exempelvis valser,
nocturner och etyder (den mästerliga h
mollsonaten blir dessutom nätt och jämnt
omnämnd). Men huvudsaken för Törnbom är inte
att inventera hela Chopins æuvre utan att ge
vissa väsentliga synpunkter på hans stil. Han
utgår från mazurkornas folkmusikaliska
underlag och visar, hur Chopin med äkta känsla för
folkmusiken gjutit in element från denna i sin
egen högst personliga, förbryllande rika och
raffinerat enkla konst. Det romantiska sinnet
för klangen som egenvärde når hos Chopin en
utomordentlig utveckling, samtidigt som han i
sina scherzi, ballader o. s. v. i viss mån visar
prov på en klassicerande formfasthet. Men
framför allt lever den chopinska musiken genom sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
