Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj. N:r 5 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
essayn om fabeldiktaren Aisopos försöker
Strindberg på ett fyndigt sätt deducera en de
undertrycktas för alla tider giltiga ideologi, och han
når därvid resultat, som även har sin
utrikespolitiska udd. Men man måste naturligtvis
samtidigt göra klart för sig, att en renodling av
detta perspektiv också skulle ge en skev bild.
Stormakterna betyder trots att deras moral ofta
är sämre än småstaternas, mer än dessa och
fängslar av detta skäl både samtid och
eftervärld mer än sina smärre samtida. På liknande
sätt förhåller det sig med relationerna mellan
skilda samhällsklasser inom en och samma ståt.
Makten fängslar intresset, även om den utövas
på orättmätigt sätt.
Endast i några av essayerna tar Strindberg
direkt itu med nutidsproblemen. Greppet är
nog därvidlag inte fullt så lyckat som i de
idéhistoriska kapitlen. I varje fall synes mig
uppsatsen om "Neutrala klubben" direkt misslyckad
eller åtminstone alltför subtil för att ha någon
slagkraft. Undersökningen av Oswald Spenglers
förhållande till nazismen ("Profetians
undergång") är däremot en fullträff. Det har ju
sagts, att Spengler i viktiga avseenden skulle ha
skilt sig från nazismen. Strindberg visar nu, att
föreningslänkarna är väsentligare än
skiljaktigheterna: den beundrade kvasifilosofens hela
terminologi med antitesen "blod och tanke",
förhärligandet av kriget och rovdjuret o. s. v.,
allt stämplar honom som en god representant
för nazistiskt tänkesätt. I Spenglers arbete "Der
Untergang des Abendlandes" finns visserligen
tankar, som ur nazistisk synvinkel måste
framstå som kätterska, framför allt själva
undergångstanken men även vissa funderingar i
rasfrågan. Strindberg avslöjar emellertid, att
Spengler i "Jahre der Entscheidung" (1934)
har lagt till rätta sina uttalanden i rasfrågan
till verbal överensstämmelse med det kritiska
bemötande av filosofens tidigare uttalanden,
som Alfred Rosenberg gör i "Der Mythus des
XX. Jahrhunderts". Ett dråpligt litet fynd, som
kastar sin belysning över Spenglers ängslan
över att inte anses tillhöra de officiella ljusen
i Tredje riket.
Tre litterära essayer — över Arnulf Øverland,
Ludvig Nordström och Gustaf Hellström —
avrundar samlingen och ger oss prov på verkligt
goda psykologiska analyser. Åke Thulstrup
En svensk Churchillbiografi
Knut Hagberg: Winston Churchill. Natur och
Kultur 1944. 8:50.
Den anglosachsiska biografiska litteraturen
om Winston Churchill är redan nu ganska riklig.
I och för sig är det fullt naturligt att den
statsman som framstår inte blott som sitt eget lands
utan som hela den västerländska civilisationens
räddare under världshistoriens största krig redan
under sin livstid blir föremål för
levnadsteckningar. Churchills personlighet och politiska
karriär är också sällsynt fascinerande, och hur
stimulerande han verkat även på svensk
litteratur, därom vittnar bäst Eyvind Johnsons
Krilon-böcker. Överhuvudtaget har väl aldrig tidigare
intresset för England, för engelsk litteratur,
kultur och politik i vårt land varit så stort som
för närvarande. En svensk Churchillbiografi har
emellertid saknats, och det tomrummet har nu
Knut Hagberg velat fylla.
Hagberg har ju i en rad tidigare arbeten
manifesterat sitt stora intresse för engelsk
politik och sin beundransvärda förmåga att
tillgodogöra sig och livfullt referera den engelska
litteraturens monumentala serie av "Life and
letters". Den behändiga lilla volymen om
Churchill vittnar också om hans förtrogenhet
med den hithörande litteraturen och särskilt om
hans beläsenhet i Churchills egna verk. Klokt
nog avstår Hagberg från alla försök till
psykologisk djuplodning, ehuru dylika kunnat vara
frestande nog, då det gäller en man med så
starka affekter som Storbritanniens nuvarande
premiärminister. Knut Hagberg har i stället
nöjt sig med att i några snabba skisser teckna
Churchill i olika situationer av mer eller mindre
historisk betydelse och på så sätt fått fram de
mest karakteristiska dragen i hans karriär.
Med dessa förutsättningar kan det självfallet
inte bli tal om några nya synpunkter på
Churchill som politiker. Det i anmälarens tycke
värdefullaste i Hagbergs arbete handlar heller
inte om politik utan om Churchills litterära
ungdomssynd, romanen "Savrola". Här har
Hagberg både gjort ett referat och en analys
av hög klass. Hagbergs värderingar av Churchills
övriga litterära produktion synes mig däremot
ofta mer diskutabla. Särskilt överraskande är
det höga betyg han ger åt essaysamlingen "Great
Contemporaries", som väl dock inte är något
v5 BLM 1944 v
449
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
