Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Stina Aronson: Den andra flickan. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STINA ARONSON
länge, och det kunde vara farligt för henne att
sjunka i denna djupa dvala. Om den andras
dröm visste hon ingenting, hur djävulskt
lycksalig den var. Hon bara vaktade på hennes
ansikte, som hade mörka fläckar och skuggor
som nattsnö och låg brett uppåtvänt på
kudden. Hon hade ännu ett skäl för sin önskan
att den andra flickan skulle kvickna till snart.
Då hann de småle mot varann medan dörren
stod öppen. Detta var en hemlig
överenskommelse mellan dem. Till sist blev hon otålig.
Solskenet bredde snabbt ut sig på sängen
och nådde den sovande ända upp till hakan.
Men det som väckte henne var inte solens
kitt-ling utan en skarp signal från ringklockan.
Hon slog upp ögonen, första gången hastigt
som en vessla. Sen slöt hon dem på nytt och
öppnade dem åter långsamt. Det fanns
ingenting av Astas nervösa barnslighet i hennes
sätt. Hon slätade lite med händerna över filten
innan hon ännu kommit till sig riktigt. Sen
höll hon dem stilla. Blicken rann fram under
ögonlocken som mörk, mild olja. Hon
betraktade luften och ljuset och skuggfigurerna på
skärmen noggrant som en bondkvinna.
Ett minne skymtade för henne: skolsalen
hemma i byn. De läsande barnrösterna. Svarta
tavlan, kartan, skarsnön med rödbröstade
domherrar utanför fönstret. Småfåglarna satt i
flockar på marken som fyrfotingar, ty det var
ont om träd och avtinade tak, och byn
saknade telefontrådar.
Sedan förvisade hon minnet som om det
varit skamligt och såg sig ännu bättre om på
ordningen och sakerna omkring sig. Men inte
härs och tvärs och med en fart som ofredade
rummet. Blickarna letade sig längs den grå
skärmen försiktigt fram till dörren mittemot.
Hennes blyghet liknade andakt. Munnen var
stor och sluten. Först när hon fick syn på
Asta log hon en smula. Det var en liten flickas
leende, en skygg, barnslig grimas. Så var det
av ren ovana att le. Ty hemma i byn kom de
inte emot varandra med leenden som om de
skulle till fest. Det var lika för barn och vuxna.
Den vackra flickan inne i rummet gjorde
små tecken åt henne, rörde på läpparna och
riste sitt ljusa hårglitter. Det var deras sätt att
prata och hålla ihop emot salspatienterna. De
fann varann genast. Den andra flickan skulle
velat berätta om sin dröm, hur hon dansat
i rymden på stjärngrus. Men det gick inte för
språket. Kanske drömmen inte borde yppas
heller. Gav man efter för sin lust att blotta en
sak, miste den sin trollmakt. Så varnade en
röst i hennes inre, och inte en utan en kör av
uråldriga röster.
»
Korridoren var möblerad med tunga soffor
och bord, som det knappast gick att rubba på.
Deras skuggor var mörka och solida. En röd
jutematta löpte som en landgång över den
sjögröna korkmattan, en glad matta som
hojtade: gå ånn bara! Men ingenting av färgen
och tillförsikten därute kunde uppfattas från
vrån innanför skärmarna och endast ett svagt
återsken från isoleringsrummet. Ty båda båsen
låg i den mörka vinkeln.
Klockan gick på ett och tiden för
middagsmålet närmade sig. Stolar lånades ut från
salarna, och kvinnor som var vana att passa
män vid måltiderna satte sig tveksamt på dem.
Korridoren tjänade som dagrum för de
uppegående men användes dessutom till matsal av
dem, som ännu inte var ordinerade att äta
i sjukhusets gemensamma. Maten kom upp
i teköket genom en gammalmodig hiss. Den
väsnades och bumlade i väggen. När den var
i olag sprang eleven eller någon annan nerför
trapporna och hämtade upp faten i en korg.
Asta och den andra flickan fick maten till
sig på brickor med träslåar inunder.
Avdelningsbiträdet kom bärande med dem och
tryckte fast dem tvärsöver sängarna. Hon hade
blossande hy och knallblåa ögon som på
480
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
