Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Henry Olsson: Det klassiska Värmland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRY OLSSON
Magister Frykstedt. Det kan vara tillräckligt att
erinra om att den kända apostroferingen av
"forna tiders kvinnor" fullkomligt träffande
återger den lilljebjörnska kvinnoidealiseringen.
Det Värmland som 1890-talet sålunda fick
fram blev en mycket romantisk provins. Det var
enleveringarnas och de fantastiska äventyrens
landskap, och de människor som där bodde var
inga vanliga träbockar utan fullt i nivå med sin
höga kallelse. Den fint begåvade franske
författaren André Bellessort har ett kapitel om
Selma Lagerlöf i sitt 1911 utgivna intressanta
arbete "La Suède". Han analyserar där
romanens verklighetsbakgrund och skriver om det
faktiska Värmland och dess invånare:
"De leva i omväxlande hänryckning och
nedslagenhet. Vintrarnas och skogarnas ensamhet
inger dem en osläcklig törst efter våldsamma
sinnesrörelser. Utanför sin dagliga gärning
betrakta dessa värmlandsmänniskor livet endast
såsom tygellösa svärmare, som utfylla bristen
på händelser med sina inbillningars ofta
barnsliga överspändhet. — — — Genom att
ständigt leva omgivna av det övernaturliga, hade
slutligen värmlänningarna kommit därhän att
anse ängslan därför som en nödvändig krydda
på livets njutning" etc.
Värmländska upptecknare av sägner och
traditioner följde villigt med i långdansen och
bekräftade på sitt sätt och med sin provinsiella
auktoritet sagans sanning. Så tillkom alla dessa
arbeten av typen "Kavata kvinnfolk och
kavaljerer", som skrivits i Selma Lagerlöfs egen
stil men som i allmänhet gör anspråk på att
skildra de verkliga förhållandena. Där blommar
värmlandsmystiken. Värmländskt skrock och
"skrömt" skildras t. ex. på följande sätt:
"Skrömt det är allt kusligt och tassande i
vrår och på vindar, det är den där vällusten,
som kryper efter ryggen på värmlänningen, det
är stimulansen liksom brännvinet och kärleken
är det. Värmlänningen går det övernaturliga in
på livet, umgås med det och har det som en del
av det dagliga livet. För honom finns ingen
gräns emellan livet och döden, han spatserar
bokstavligt fram och tillbaka genom de två
tillstånden liksom körkarlen och Ingrid i ’En
herrgårdssägen’" etc.
Den för något år sedan avlidne doktor Adrian
Molin, som var en mycket allvarlig herre, skrev
en gång en bok om "Landskapskynnen", där
han ganska skarpt gick till rätta med
värmländskt folklynne. Och det kan man inte undra
på! Han hade kanske förläst sig på
kavaljerslitteraturen!
Nu vill jag inte alls förneka att det funnits
aparta och originella människor i Värmland
och att Selma Lagerlöf med fördel har kunnat
ta fasta på figurer i detta galleri och
anekdot-floran omkring dem. Stoffet fanns där utan
tvivel. Den värmländske prosten Albert Sjöholm
i Eskilstuna, som var djupt inne i
förhållandena, lär efter "Gösta Berlings" framträdande
ha sagt: "Dä ska ni inte tro att Selma har hittat
på di där historierna. Det är di som gubben
Mårbackus (alltså Selmas far) bruka’ berätta
efter fjärde och femte toddyn." Och det är
troligen i mycket riktigt. Inte heller ska det
förnekas att det värmländska folklynnet kan ha
haft någon dragning till just den sortens
romantik som möter oss i sagan. Vad jag vänder mig
mot är generaliseringen och legendbildningen
kring ett ämne som dessa makter förutan är
besvärligt nog att komma till rätta med. Det
kan inte hjälpas att alla dessa utredningar som
ingenting utreder tvärtom bidrar till att
fördunkla sammanhangen, och man frågar sig
dessutom om man verkligen gör Selma Lagerlöf
någon tjänst genom att framställa hennes
fantasiarabesker som någon mer eller mindre pålitlig
landskapskrönika. På Levertins fråga kan man
lugnt svara att det inte var detta Värmland som
Tegnér såg då han for på persmässoresa med
flickorna Myhrman eller Geijer då han åkte
i vinternattsnön mellan de gamla järnbruken.
Mellan göticismens Värmland och Gösta
Berlings är ett svalg befäst, och håller man på
verklighetsbakgrunden i ena fallet, kan man
488
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
