Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Sven Stolpe: På jakt efter Kock von Gyllenstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
eller av en ljuvare känsla, den att se sig så
älskad av oskulden? Troligen bägge delarna."
Femtio år gammal bad han sina unga vänner,
då de kom hem från akademien, att lära honom
franska, vilket snart var gjort. Som sina
vackraste minnen, skildrar Lilljebjörn de gånger, då
han fyllde sin jaktväska med klassiska
författare, vandrade över bergen till Gårdsjö och där
tillbragte åtta dagar med fiske, jakt och läsning
tillsammans med Kock.
Så minns Lilljebjörn sin mentor och vän:
"Med huru livliga och sanna färger målar ej
ännu min inbillning denne märklige man,
kommande med raska steg över de gröna ängar,
som tillika med Gillbergaälven skilja Aspsäter
från Odenstad! Han var ganska väl växt, hans
längd var 3 alnar. Över breda axlar, på en
något lång hals bar han upprätt ett ej stort
huvud med bruna, blixtrande ögon, mörk hy
och svart korpsvart hår. Hans klädedräkt var
merendels en fin mörkblå jacka med platta
silverknappar, väst och benkläder av skinn, fina
trådstrumpor och kängor."
Av sina grannar kallades han "mannen på
huden" — hans favoritnöje var att ligga på sin
säng och läsa; och på sängen låg en oxhud.
Kock flyttade med tiden till Kyrkebol och
lyckades förvärva en viss förmögenhet.
"Han anträffades för det mesta av sina
påhälsande vänner i sitt kvarnhus, själv nermjölad
som mjölnaren och hans dräng, rökande på sin
lilla färdsnubb och docerande för de
kvarnbesökande bönderna så i juridiska som
ekonomiska ämnen."
Han talade med grova eder och ett ständigt
återkommande "Förstår ni mig? Fattar ni
mig?", som retade många. När franska
revolutionen kom, levde gubben upp. Förekom då
i tidningen "någon betydlig fransmännens seger
över de allierade, måste en butelj
krusbärsbrännvin upphämtas".
Vid sextiosex års ålder gick han en
tiomila-vandring genom åtskilliga socknar, stödd på
sin "knöliga käpp".
Han dog 1800.
2
Morgonen därpå är hela dalen vit av snö —
det rör sig inte en vindfläkt, och träden har
därför sina snömassor kvar. Jag ser, hur det
dråsar ned snöflak, bara en skata rör vid stora
granen utanför knuten. Och sol — strömmande,
gnistrande sol — över hela landskapet! I norr
ser jag ett svagt moln från Degerfors järnverk;
kanske kunde jag, om jag gick upp på vägen,
också se något liknande från Svartå hytta på
andra sidan Letälven.
Jag avbryter mig mitt i arbetet på mitt
dags-pensum och sitter plötsligt stilla med fingrarna
på tangenterna. Tanken vill inte lämna Kocken
på Håkanbol. Varför fick han’ en så usel
bildning? Berättade inte Lilljebjörn också något
om den saken?
Jag sviker mina plikter och klättrar åter upp
efter "Hågkomsterna". Och jag finner något,
som i går kväll undgick mig:
"Hans far, ägare av en del i Håkanbol, en
stadgad, sträng men litet odlad man, vågade
icke hålla sin ende son till studier, av fruktan,
att dennes karaktär, som han fann häftig, kvick
och förslagen, skulle genom studier taga samma
riktning som hans farbroders, den på 1730-talet
så bekante boven Kock von Gyllenstein ..."
Kock von Gyllenstein — vem var det? Jag
slår i uppslagsverken men finner ingenting av
intresse. Jag irriteras av att icke ha tillräckliga
källor till hands. Ändå spökar det i mitt huvud,
att jag haft något slags kontakt med denne
herre. Vem var han? Vad har han gjort för
spektakel? Det enda jag kan finna är, att han
hade något att skaffa med den "stobæiska
processen". Men inte heller om denna process vet
jag något nämnvärt. Och mina källor tycks
ingenting vilja avslöja.
Längre fram på dagen ringer jag till grannen
Frans G. Bengtsson på Ribbingsfors och frågar
honom, den allvetande, om Gyllenstein. Om
honom vet han intet. Men om stobæiska
processen vet han massor — han hinner inte med
502
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
