Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Åke Gustafsson: Livsgnistan. Med utkast till ett litterärt program - Livet på andra planeter - Människan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅKE GUSTAFSSON
är endast två tredjedelar av vad som
förekommer på jorden ovanför Mount Everest,
och vattenångan sex gånger så sparsam som
i Sahara. Detta måste innebära att om högre
varelser lever på Mars och de lyder samma
lagar som på jorden, måste de pumpa in
syrgas med särskilda apparater och ha noggrant
utarbetade skyddsmedel för att hindra
kroppen att fullständigt torka ut. Vintertid bildas
rimfrosttäcken av vatten och kolsyra vid
polerna: under vår och sommar töar dessa
frusna hav upp och vattnet rinner sannolikt
ner i de långa kanalerna innan det sugs upp
i luften. Några tydliga tecken på högre
vegetation eller djurliv har ingen lyckats spåra, men
en växtvärld liknande tundrornas vid Norra
Ishavet kan säkerligen leva sitt korta
sommarliv för att djupt slumra in under den tunga
vinterkylan.
Jupiter, den väldiga, med sina många månar,
omges av en atmosfär som i ytterskikten
innehåller ammoniak och olika kolväten. Huruvida
vattenånga och syrgas förekommer är ej helt
bevisat men ganska sannolikt. Det är därför
möjligt att en oerhörd ämnesomsättning äger
rum i de lägre luftskikten. Liksom solen
saknar Jupiter troligen fast kärna. Lundmark
framkastar tanken att något slags luftfiskar
skulle simma omkring i atmosfären. Det är
i varje fall ej alldeles omöjligt att lägre
former av liv kan ha uppstått.
Saturnus med sin egendomliga ring av små
planet- eller månliknande bildningar är
troligen ett enda lufthölje. "Vad hindrar väl att
i detta lufthav varelser ha kunnat utvecklas,
antingen efter en luftamöbalinje eller en
fisk-fågellinje eller ock längs linjer, varom vi helt
enkelt inte kunna ha någon aning"
(Lundmark).
Det är ett intressant förhållande att samma
grundämnen som förekommer i vår sol är
spridda över hela världsalltet och i ungefär
samma proportioner. Detta tyder på att uni-
versum är likartat uppbyggt alltigenom och
att samma lagar gäller för dess olika delar.
Grundämnena är mycket få i förhållande till
de många molekylslag som de kan bilda.
Kanske utgöres också livets grundbeståndsdelar av
ett fåtal "gener" som sammanslutit sig och
genom omkombination bildat de
mångskiftande organismtyperna, de olika
utvecklingslinjerna? Är kanske livet långt enklare till sin
byggnad än vi för närvarande kan fatta? Är
formmångfalden blott ett sken som döljer och
förvillar?
Allt detta är gåtor som vi kanske aldrig
kan komma att lösa fullständigt. Ett är
emellertid sannolikt: det finns liv utanför jordens
knutar, på våra grannplaneter liksom på de
avlägsnaste solsystem i Vintergatan eller även
utanför denna. Vi måste göra tabula rasa med
den antropocentriska uppfattningen. Hur
förmätet att tänka sig att en Gud låtit sig födas
för att frälsa just människan! Lika gärna
kunde han en gång under jordens medeltid
ha låtit sig födas till skräcködla. Hur
självgoda är inte våra präster och diktare som
ser sig själva, ser människan som centrum
i skapelsen. Ett likgiltigt kryp är hon!
MÄNNISKAN
Ofta hör man lekmän förklara att naturens
lagar gäller för djur och växter, men däremot
ej för människan. Man pekar på förmenta
undantagsfall eller på fenomen som till synes
strider mot lagbundenhet och ärftlighet.
Människan är emellertid själv en naturprodukt och
som sådan obönhörligt fången inom de
råmärken som livet utstakat. Människans blod
visar ett temperaturoptimum på 37°. Om detta
över- eller underskrides en smula, dör hon
ofrånkomligt. Hon måste inta bestämd föda,
måste få i sig en viss mängd kväve, fosfor,
svavel, vissa substanser som håller urverket
510
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
