Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Olof Lagercrantz: Kring Ola Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF LAGERCRANTZ
friskare ögon. Han tilldelar diktverket dess
väl-avvägda litteraturhistoriska plats. Han lägger
stilen under lupp. Han rycker upp bilderna med
roten och examinerar dem. Han ser var det
danska inflytandet tar slut och var det franska
börjar. Han letar upp en smula biografisk
bakgrund. Han gör allt man kan begära. Men vad
han menar om diktverket som bestående
konstverk, vad han kommit till för resultat när han
grubblat över Ola Hanssons psyke och vad han
funnit vara det för diktaren säregna, det som
i hans bok verkligen är hans eget och som kan
belysas med verken före och efter "Sensitiva
amorosa", det får man inte alltid besked om.
Hans avhandling visar hur typisk för tiden
"Sensitiva amorosa" var, hur den är en
mötes-och tummelplats för naturalistiska och
deka-denta strömningar, för Bourgets och
Maupas-sants psykologiska teorier och Topsøes
landskapskonst, för Hartmanns pessimism och
Turgenjevs stämningsmåleri. Levander arbetar här
med god smak cch anmärkningsvärd säkerhet.
De som inte "tror" på påverkningar får en
nyttig lektion, men så var Ola Hansson också
en ovanligt beläst herre med enastående
förmåga att tränga in i och tillgodogöra sig
främmande diktvärldar. — Det finns många svenska
diktverk som är mera värda en litteraturhistorisk
monografi än "Sensitiva amorosa", men
knappast något som är så tacksamt för forskaren.
Utan att avlägsna sig från sitt ämne har Hans
Levander kunnat ge en mycket värdefull och
fint avvägd exposé av de europeiska
strömningar som i mitten av 80-talet började upplösa
den programmatiska naturalismen och vilka
förebådar och förbereder 90-talet. I "Sensitiva
amorosa" renodlar Ola Hansson vissa
tendenser i sin egen själ, uppförstorar dem för
att bättre kunna studera dem, skapar i stället
för levande människor typer som är uppbyggda
kring en enda egenskap. Han gör med hjälp
av samtidens djuppsykologer vissa upptäckter
från själslivets omedvetna zoner och hälsades
därför som en banbrytare av de unga, men
något levande konstverk förmådde han inte
skapa. Han blev ett offer för olika litterära
tidsströmningar och det är detta omedvetna
martyrskap, som enligt min mening borde
uppmärksammats mera av Levander. Det fanns hos Ola
Hansson något bortglidande och kärnlöst, som
gjorde honom predestinerad för olyckliga
seglatser på hav där han inte hörde hemma. Det
hindrar naturligtvis inte att det i "Sensitiva
amorosa" finns mycket som är hans eget, som
är vackert och sant, och det böljande och mjuka
språket bibehåller även i våra dagar sin
tjuskraft. Om Levander mera tagit fasta på det
psykologiska problemet Ola Hansson hade
avhandlingen blivit mänskligare och rikare. Nu
ligger dess värde främst i inregistreringen av de
litterära vindkasten i Sverige och Europa under
mitten av 80-talet, och där har Levander gjort
en betydelsefull insats.
Det är som lyriker Ola Hansson givit sitt
bästa. Det är när han skriver i bunden form
som han verkligen hittar hem. Hjalmar
Gullberg, som har en gammal förkärlek för sin
landsman och kollega — hur olika dessa båda
lyriker än är —, har nyligen utgivit ett urval
av Hanssons lyriska produktion, som han
försett med ett utsökt företal.
Gullberg gör där en intressant
sammanställning. Han framhåller att det finns en inre
frändskap mellan diktaren Ola Hansson och målaren
Carl Hill. Deras sätt att betrakta och skildra det
skånska landskapet har påfallande likheter.
"I bådas verk", skriver Gullberg, "har
landskapets individualitet och konstnärens
temperament smält samman till ett oefterhärmligt och
oskiljaktigt helt. Ola Hanssons poesi har fångat
det atmosfäriska spelet över den skånska jorden.
Den tolkar skogens ångest i höstnatten eller
oron över slätten i de första bleka vårdagarna
med ilande skuggor och ljus likaväl som
naturens ögonblick av tystnad och helg." Det vore
516
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
